Grannens hund ...

.. eller egentligen lånehund, med det respektingivande namnet Simba (som lejonet), har luskat ut att vi har talgstycken uppsatta på två ställen. För fåglarnas skull. Men Simba tycker nog att det skulle vara godis för honom också.

Därför smyger han ibland runt vårt hus och vädrar och vädrar.
 - Men varför hänger de min mat så högt upp, tänker han.
Simba blir utan. Och grannen tycker det är bra.

Våra småfåglar tycker också att det är skönt när inga lejon smyger omkring fågelautomaterna.

Och för att hålla Simba borta från gården och låta fåglarna få lugn och ro, har vi nu skaffat egen hund.

En timid sort, som inte oroar. Och inte äter den talg heller.

Zombie, som vår vovve heter, håller mest till nere vid bastun. Simba ryser.

*****