Så har jag tagit steget mot en för mig ny och spännande uppgift. Premiär idag.
Jag har blivit språktränare. Det betyder att jag varje vecka träffar en adept, som jag fått mig tilldelad.
Det gäller att prata svenska med invandrare. Min elev är en iranier, som jobbar på universitetet. Men där pratas i stort sett bara engelska, och han känner att han behöver träna på den svenska, som han lär sig grunderna till på SFI.
Vi fann varandra ganska direkt. Det är tjugo års åldersskillnad, men vi hade många gemensamma intressen, så det fanns mycket att prata om. Havskajak, fjällvandring, bergsklättring med mera.
Han var så tacksam för att han fick hjälp med att prata och skriva. Böja orden rätt eller bara finna orden. Jag hjälpte honom också med att finna lättläst svensk litteratur på biblioteket, och att ordna ett lånekort.
- Kan vi gå och ta ett glas öl, frågade han, när vi var på väg därifrån.
- Tack, men tyvärr inte idag. Men nästa onsdag kanske.
*****
Heder till dig Bert 👍
SvaraRadera@Babsan
SvaraRaderaDet är i Röda korsets regi. Idéellt arbete. Intressant. I ett år får man ta hand om en elev.
Kul!
SvaraRaderaNär jag bodde på korridor i ungdomen kom det många iranier och palestinier som vi bodde med och som övade sig.
Man får syn på sitt eget knäppa modersmål på ett sätt som är fascinerande. "Jaa, varför heter det så? Det har jag aldrig tänkt på."
@Cecilia N
SvaraRaderaJa. Det är nog nästan lika intressant för mig, som för min elev.