Vågat

Jag erkänner. Känner mig träffad. Kryper till korset.

Idag blev jag bjuden på lunch. Det var under vår dagliga runda, som idén dök upp för Benke.
 - Istället för klippmiddag, kanske jag kan bjuda på lunch.
Vi var i närheten av Bistron, så jag tackade ja.

En god porchetta, serverad med chiliaioli och tomatrisotto hamnade på bordet. Det var tunnsått med gäster. Visserligen något gäng mer än fem meter bort, men i det stora hela var det rätt öde. Det kändes att vi var välkomna.

Här brukar det ju vara proppat. I alla fall vid tolvtiden. Men vi var där en halvtimme tidigare, så det spelade säkert in.

Gott var det!
-----

På hemvägen besöktes apoteket (Apoteket Apoteket, alltså. Här gynnas inga privakapitalister om det kan undvikas.)

Kunde inte låta bli att förundras när jag passerade Coat Ahl's. Vad är det som gör att
vi ... eeh ni tilltalas så mycket av engelska? Förklara gärna!

En butik i närheten skyltade också med Easter gifts. Jag vill hellre ha en påskpresent.

*****