En ung kille närmade sig försiktigt. Det var på ICA. Han var väl i 18-årsåldern, iklädd munskydd. Glada ögon.
- Ursäkta, sa han. Kan du hjälpa?
Han talade bruten svenska.
- Javisst, sa jag.
Han visade en lapp, en inköpslista, som han inte skrivit själv. Jag förmodar att han jobbade åt hemtjänsten.
- Vasterbottenost. Var finns?
- Åh, sa jag. Det är här borta.
Jag hämtade en ost åt honom. Han blev så tacksam, och vi gick vidare i affären. Jag snurrade runt i ett par montrar, och där vid sylthyllan stod han igen och spanade.
- Hur går det, frågade jag.
- Jag inte hittar sylt, lingon, hallon, men inte kalvsylt, sa han och visade lappen.
- Ajaj, sa jag. Det finns här borta.
Jag visade honom till charkavdelningen.
- Kalvsylta, sa jag. Det är en sorts ... ja, vad ska jag säga ... en sorts korv. Det är kött.
- Inte lätt, sa han och skrattade.
Nu blev han ännu mer tacksam såg rent lycklig ut, när han gick vidare mot kassan.
Vad lär de ut på SFI, egentligen!??
*****
9 kommentarer:
Om du bara visste Bert så ofta man fick agera SFI-lärare i affären och JUST när unga män fått jobb hos hemtjänsten och skulle handla till någon ..,ja, hatar ordet brukare, men kan ju säga .. till någon äldre som behövde hjälp.
Det var lika roligt varje gång. Man kände sig nyttig.
@ Elisabet
Ja, han lärde sig något.
Ändå en ganska rar liten historia!
@ Gabrielle RW
Visst var det. Han tog det med humor. Liksom jag. Det kan inte vara så lätt att veta allt. Och jag tänker att inte ens alla infödda ungdomar i den åldern känner till kalvsylta.
Kalvsylta kan gärna få hamna på glömskans bakgård! Pressylta däremot, det är grejor det!
@ Rexxie
Jag är ingen entusiast vad gäller båda de där två rätterna.
Tycker att han tänkte smart. Lingonsylt och kalvsylt (a) Självklart man tror det kan vara vid samma hylla.
Tänker på när jag handlat utomlands att det också kan vara knivigt.
Tex i USA en gång. Skulle köpa rökt skinka i lösvikt (som smörgåspålägg) i charkdisken i affären. Skulle ange hur mycket och damen i disken godtog inte mitt förslag på 10 skivor. Oh nej. Här skulle man säga i vikt. Slog då till med a 100 grams... nu blev hon ännu mer frågande. Vänta nu, här har man inte gram och kilo. Hur mycket är ett ounce..? Kom inte på och damen i disken såg allt mer besvärad ut. Då säger jag half a pound...
Jo då, pålägget räckte gott och väl efter det inköpet.
Ler åt din kommentar Turtlan ,-)
@ Turtlan
Javisst var det helt logiskt att han letade på sylthyllan.
Och de där angloamerikanska måtten (vikt såväl som längd) är ofta ett mysterium för mig. Så ologiska.
Här kan du hitta fler exempel:
https://ogonblickinorr.blogspot.com/2018/05/egenheter_23.html
Skicka en kommentar