Det som fick mig att reagera var att barnen satt med varsin skärm- ja, bildskörm framför sig. De hade ögonee riktade på dem. Uppenbarligen helt likgiltiga för den fysiska omvärlden.
Idag publicerades på DN debatt ett inlägg som var mycket intressant.
Sämre förutsättningar för barnen i framtiden. Både intellektuellt och fysiskt.
Här är artikeln i sin helhet.
*****
Barnbarnens skärmtid oroar mig enormt
SvaraRadera@ Babsan
SvaraRaderaVet inte om artikeln är låst. Men du kanske har DN.
Lite skrämmande läsning, men har de små barnen engagerade och kloka föräldrar som begränsar ungarnas skärmtid så är det nog lugnt. Det ställs stora krav på dagens föräldrar.
SvaraRadera@ Gunnel
RaderaMen tvååringar tjatar väl inte om att de vill ha egen platta, eller mobil. Eller har det gått så långt att datorn har blivit den nya nsppen?
Gunnel: är tacksam att sånt inte fanns när jag hade barnen små. Då slapp man oroa sig och känna trycket.
SvaraRadera@ Elisabet
RaderaKanske sätter de en skärm framför ungarna för att de själva ska få skärmtid. Skrämmande.
Tänkte du på om barnen satt vända mot sin mamma eller med ansiktet ”i färdriktningen”? Det senaste är det vanligaste idag och är heller inte bra enligt många forskare. Barn i yngre sittvagnsålder ska ha sin förälder i blickpunkten, de klarar inte alla de intryck de får genom att vändas mot en rörig trafikmiljö. Kanske var det i så fall trots allt bättre att de var fokuserade på en punkt, skärmen?
SvaraRaderaPå min tid hade man ungen vänd mot sig så att man hade prat- och ögonkontakt och samtidigt kontroll. Och skärm fanns ju inte i sinnevärlden så vi behövde ju inte ens tänka i sådana termer. Närvaro tillsammans med barnen gällde ju då, det kan man ju fundera på om dagens föräldrar orkar med?
@ Monet
RaderaTyvärr så satt de åt fel håll.
Idag har jag tänkt på att nyblivna föräldrar inte går på dessa långa barnvagnspromenader som vi gjorde ofta flera gånger per dag.
SvaraRaderaSka de aldrig gå på promenad tänker jag och yngre skrattar, det är annorlunda nu säger de.
Finns inget att se tycker de och ställer vagnen i uterummet.
Och så vi interagerade, barnet mittemot och man pratade och berättade, sjöng kanske, tittade på blad som rörde sig, fåglar och blommor och mötte vänner och barnen skrattade och lärde sig mycket, bara några månader i ålder. Inte direkt något prat om detta då men minns att just att de sitter mittemot sas vara klokt och sen lite större i sittvagn där de upptäckte en del själva men viktigt då att stanna upp ibland och vända den emot sig.
Senare läste jag Neuroscience på KI och mycket mer forskning kommit då och än mer idag, nu är alla forskare överens om att det här samspelet utvecklar.
Vi som har kontakt med skolans värld vet också att diagnoser och inlärningssvårigheter ökat mycket i varje klass även om det säkert sätts diagnoser i överkant ibland men många finns. Och något som är okänt tror jag är att svenska barn med svenska föräldrar får mer och mer problem med svenska språket. Gäller förstås inte alla men många är väldigt duktiga i engelska istället. Vet vad det mesta heter på engelska men finner inte det svenska ordet när det ska skrivas. Och kanske allt börjar i barnvagnen🙂
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera