Så blev det en vanlig dag. Precis som de flesta andra. Inget särskilt på programmet, det får bli som det blir. Och naturligtvis blir det en hel del, konstigt nog. 
Månen försöker göra sig påmind.
Gräsklippning för Benke. Pappersjobb för mig. Pappers och pappers förresten. Digitaljobb, borde det nog heta. För jag satt vid datorn någon timme och skrev protokoll från samfällighetens årsmöte i lördags. SamfälligheternAs årsmöte ska det vara. För jag är ju sekreterare i två stycken. Varför ska jag nöja mig med en.
Sen fick vi ju matbrist också. Ja - några råvaror som tagit slut. Det var bara att ta bilen och åka in till Råneå och handla. Jag gillar den byn, trots att deras mataffärer är dyrare än de vi har hemma i stan. Stämningen i byn verkar så hemtrevlig på något sätt. Där satt en hel familj i parken och spisade Langos från ett ambulerande gatukök som ställt upp sin matvagn vid torget. När jag hade handlat klart och gick tillbaka mot bilen var det en liten grabb på sisådär 5-6 år som fick syn på mig och ropade hej och vinkade glatt. Ingen jag kände. Inte heller pappan, som kom fem meter bakom pojken, var bekant. Han hälsade också glatt och skrattade åt sonen. Jag gillar sån't.
Men sedan var det väl allt vad gäller sysslor - ja, förutom matlagning och besök av samfällighetens revisor som skulle skriva på lite papper.
Alltid är det nå't.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.