tisdag, augusti 30, 2022

En loj dag ...

.. går mot sitt slut. Liksom augusti. En dag återstår till september. Tiden rusar, tycker jag. 

Snart är det väl jul.

Det enda jag åstadkommit idag, är att leva. Lunch med Lena, en f.d. kollega till Benke. Sedan rundvandring i stan, för motionens skull. 

Men så mycket mer blev det inte, så jag säger gonatt.

*****
Upplagd av kl.

2 kommentarer:

  1. thord wiman18:07

    Jo - nog är det ilande snabbspolning framåt vad beträffar det kalendariskt tidsmässiga alltid men första september runt knuten överraskar varje år.
    Tur då att september är min favoritmånad före de andra elva favoriterna på dussinet.
    Ett starkt naturintresse borgar hållbart året runt för detta.

    Tilläggas bör att sensommar med höstkänning mycket tydligt är präntat också på sidorna i poesiböckerna.

    "På hemväg mot hösten
    strävar nu sommaren uppför
    augustis backar
    med ett melankoliskt leende i
    sitt ansikte

    Svalorna
    (vilkas visum till varmare nejder
    redan beviljats)
    sitter i intima ressällskap
    med kontinenter och hav utbredda i
    sina knän
    rådgörande om resrutten

    Mnemosynefjärilen själv (överrumplad
    av tidens flykt) ses sorglöst insomnad
    bakom några kvarlämnade sädesskylar
    ovetande om vindens tilltag att lösgöra ännu
    ett oskrivet blad
    i hennes memoarblock
    låta det triumferande virvla och försvinna
    i höstens rymd.

    Bertil Bengtsson
    Den inåtvände resenären, 1958

    SvaraRadera
  2. Bert Bodin18:54

    @ Thord Wiman

    Det finns mycket fint med september.

    Tack för dikten. Mycket fin. Ja'du - en mnemosynefjäril ... det vore nå't.
    Kände inte till denna poet.

    SvaraRadera

Välkommen att kommentera.

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)