Vad ska man tycka om vår "konflikt" med Irak? Ja - min inställning till religion kanske du känner till. För mig finns den inte. Det är ju lite konstigt, förstås, men jag har aldrig förstått vart en religion leder, oavsett om det är kristendom, judendom, islam, eller någon annan obskyr lära.
Varför är det då så för mig? Det beror på att jag inte gillar hyckleri. För är det något som skiner igenom i religiösa sammanhang, så är det just det. Det talas oftast fint om en strålande värld. Men när det kommer till kritan, så verkar det mesta vara förtryck. Förtryck av allt, som någon obskyr krets, eller människa hittat på i en tid, som ligger om inte hundratals eller tusentals år sedan, inte gillade. Förmodligen för att det inte sammanföll med egna syften. Diktatoriskt, alltså.
En annan sak är det där ständiga manifesterandet av tron, som många religioner kräver av sina undersåtar. Tänker på förtrycket av kvinnor, som ständigt måste visa att det tillhör islam. Männen, däremot ..... Ja, de kanske går till moskén och ber. Av tvång? Man kan nästan dra paralleller till Nordkoreas hemmagjorda tro, där männen helst ska ha en av diktatorn fastställd frisyr. De har 10 varianter att välja på. Kvinnorna har 18. Alltför att man ska visa sin socialistiska tillhörighet.
Kan någon människa berätta något om positiva saker som religion medfört?
Liknande sedvänjor har förstås också funnits i vårt land. Men vi har kommit längre i utvecklingen.
Den idag utannonserade koranbränningen blev tydligen inte av. Demonstrationen blev istället ett stampande på Koranen. De som gjorde det var tydligen irakier, som på så sätt sade sin mening. De har de rätt till, även om jag tycket det är olämpligt. Men vi kan inte förbjuda det. Kunde man inte haffa dem för förargelseväckande beteende i alla fall? Den reflektionen hörde jag någon yttra härom dagen.
Redan 1766
fick Sverige en lag om tryck- och yttrandefrihet, som sa att alla har
rätt att skriva, trycka och publicera texter om nästan vad som helst.
Före 1766 var Sverige ett land med censur.
Vår yttrandefrihet är numera grundlagsstiftad. Viktigt. Så har det varit sedan 1992.
Håller med dig rakt igenom,Bert
SvaraRaderaJag håller inte ett enda dugg med dig om att religioner är olika typer av ”obskyra” läror. Det är en alldeles för enkel förklaringsmodell för mig. Men det är förstås samtidigt självklart för mig att du får tycka så och uttrycka det i tryckfrihetens namn på samma sätt som jag uttrycker mig här och på andra fora - ofta så att det inte passar delar av din läsekrets - och det får man minsann veta av.
SvaraRaderaDet jag tycker mig läsa in av ditt inlägg är ändå att vi trots allt är förenade i en slags konsensus kring att trampande på och brännande av Koranen är minst sagt ”olämpligt” under rådande världsomständigheter? Se till att ändra grundlagen så att den täcker våra frihetsyttringar men inte kränker andras - det är min hållning. Amen!
Personligen tycker jag att det är så svårt det här med yttrandefriheten. Innerst inne anser jag att man ska kunna få bränna vilka böcker som helst - det är ju verkligen yttrandefrihet -, men .., när det riskerar att ställa till med så mycket elände, då velar jag och tänker "kan man inte på något enda vis se till att detta inte blir av?", med tanke på vilka konsekvenser det kan få.
SvaraRaderaOch i det här fallet, så tror jag ju att det inte så mycket handlar om att skända koranen, utan mer att se till att vårt land inte får gå med i Nato. Att helt enkelt reta upp den muslimska delen av världen.
Håller med dig om kvinnoförtryck, hedersförtryck, ja alla former av förtryck som sker i religionens namn. Det är förfärligt!
SvaraRaderaMen brännandet av religiösa skrifter och flaggor kan vi vara utan, det klarar ju våra nordiska grannländer galant utan att man kritiserar dem för censur.
Att bränna böcker - och för den delen också konst - är för mig det mest avskyvärda brott man kan tänka sig. Att bränna muslimernas heliga bok Koranen är inte en del av yttrandefrihet, det är direkt hatbrott riktat mot oliktänkande och borde, precis som i de flesta nordiska och europeiska länder inte ens vara en del av yttrandefrihet. Där har man varit igenom de världskrig vi i det naiva Sverige ”sluppit” och minns fortfarande Hitlertysklands bokbål, Kristallnatten och förgörandet av ”Entartete Kunst” - preludiet till andra världskrigets fasor. I Sverige är vi både historie- och fantasilösa och görs till föremål för MYCKET stora frågetecken världen över. Jag har tagit bort min svenska balkongflagga….
SvaraRadera