Det är längesedan som höstfärgerna varit så intensiva som i år. Den här rostbruna varianten är inte den vanligaste. Gult, orange och rött flödar däremot generöst emot mig på promenaden.
*****
söndag, september 30, 2007
Luleå centrum 30 sep kl 12.14, Gültzauudden
Det är längesedan som höstfärgerna varit så intensiva som i år. Den här rostbruna varianten är inte den vanligaste. Gult, orange och rött flödar däremot generöst emot mig på promenaden.
*****
Kappvändning
Brukar inte du betala för en tjänst? Något du har behov av, men inte kan producera själv. Själv tycker jag att det är helt naturligt.
Ett nytt skatteutjämningssystem utreds. Ett system där kommuner i glesbygd får tillskott från kommuner som, så att säga, tjänar på att de andra kommunerna finns.
Du vet, de där kommunerna som ligger långt borta och står för råvaror i form av mineraler och energi som ger landet rikedomar. Kommuner som får delar av sin trakt förödd för all framtid. Som kämpar i motvind med att uppfostra barn, utbilda dem för skattepengar, bara för att sedan skicka iväg dem till bättre bemedlade kommuner, som redan kämpar med jättehöga lönekostnader, trafikinfarkter och bostadsbrist.
Nu klagar kommunerna i Stockholmsområdet över att detta förslag läggs fram, och anser att de är orättvist behandlade. Anförda av finansborgarrådet Kristina Axén Olin i Stockholms kommun.
Är det inte helt naturligt att de som nyttjar dessa tjänster även betalar för sig? Är det inte ett bra exempel på principen "tillgång och efterfrågan"?
En princip som annars brukar hyllas rätt oförblommerat i alla andra sammanhang.
Det vore väl marknadsanpassat, om något!
Ja, rena drömmen för en moderat.
*****
Andra bloggar om: Fördelning, Skatteutjämningspolitik, Rovdrift, Feltänk, Storstadsproblematik
Ett nytt skatteutjämningssystem utreds. Ett system där kommuner i glesbygd får tillskott från kommuner som, så att säga, tjänar på att de andra kommunerna finns.
Du vet, de där kommunerna som ligger långt borta och står för råvaror i form av mineraler och energi som ger landet rikedomar. Kommuner som får delar av sin trakt förödd för all framtid. Som kämpar i motvind med att uppfostra barn, utbilda dem för skattepengar, bara för att sedan skicka iväg dem till bättre bemedlade kommuner, som redan kämpar med jättehöga lönekostnader, trafikinfarkter och bostadsbrist.
Nu klagar kommunerna i Stockholmsområdet över att detta förslag läggs fram, och anser att de är orättvist behandlade. Anförda av finansborgarrådet Kristina Axén Olin i Stockholms kommun.
- Jag förutsätter att regeringen (Av hennes egen färg. Min anm.) slänger den här utredningen i papperskorgen. .... Detta ger mig inget incitament alls för att se till att fler börjar jobba och fler flyttar hit.
Är det inte helt naturligt att de som nyttjar dessa tjänster även betalar för sig? Är det inte ett bra exempel på principen "tillgång och efterfrågan"?
En princip som annars brukar hyllas rätt oförblommerat i alla andra sammanhang.
Det vore väl marknadsanpassat, om något!
Ja, rena drömmen för en moderat.
*****
Andra bloggar om: Fördelning, Skatteutjämningspolitik, Rovdrift, Feltänk, Storstadsproblematik
Nu börjar...
.. höstgardinerna att åka upp här hemma.
Och nu undrar jag om jag kan få ställa en fråga till min intelligenta läsekrets. En fråga där jag vill ha en välgrundad förklaring.
Varför sätter man upp mörka gardiner, när vi går mot den mörka årstiden? Vad är det vi försöker stänga ute?
Jag är medveten om att det här är "traditionsburet".
Men var finns logiken.
*****
Andra bloggar om: Inredning, Gardiner, Logik
Och nu undrar jag om jag kan få ställa en fråga till min intelligenta läsekrets. En fråga där jag vill ha en välgrundad förklaring.
Varför sätter man upp mörka gardiner, när vi går mot den mörka årstiden? Vad är det vi försöker stänga ute?Jag är medveten om att det här är "traditionsburet".
Men var finns logiken.
*****
Andra bloggar om: Inredning, Gardiner, Logik
Se den!
Söndag i stan, efter att igår kväll sett premiären på Norrbottensteaterns uppsättning av Krymplingen på Inishmaan. En tragikomisk berättelse från de små Aranöarna utanför Irlands västkust. En pjäs om drömmar och fördomar, och om vad som händer, när Hollywood plötsligt dyker upp och söker skådespelare för en långfilm. En guldgruva av karaktärer finns, och visst blir det till del lite förutsägbart. Tror man!
Jag är ingen riktig teaterfantast, även om jag försöker se några uppsättningar varje säsong.
Men den här gick in.
*****
Andra bloggar om: Norrbottensteatern, Teater
lördag, september 29, 2007
Röj
Precis som förra helgen, så blev det röj även denna helg. Så är det på hösten.
Idag skulle stora rishögen nere vid stranden brännas. En fantastisk, strålande, kylig och solig dag, med blå himmel och inte ett moln någonstans hur många gånger man än snurrade runt i 360 grader, eller 400 nygrader. Nix!
Solen vräker ner och havet är koboltblått. Lövträden makalösa i sina gula och röda nyanser.
Grannarna hjälper till. Nu blir allt sly som röjts under sommaren, till aska. En och annan byrå blir också lågornas rov, tillsammans med en ilandfluten trasmatta bortom all räddning.
Kaffe på stranden. Vilken lyx. Kanelbullar, kardemummaänglar. Vi sitter och drömmer och stirrar in i elden, på havet, på höstfärgerna och känner solen värma.
Lena tar oss tillbaka till verkligheten.
- Tänk, i till exempel Afghanistan skulle de nog inte göra så här.
- Vadå?
- Ja, elda upp så här mycket "ved", utan att ta vara på energin.
*****
Andra bloggar om: Eld, Höst, Lyx, Afghanistan
fredag, september 28, 2007
Svenskt?
- Du! Nu bjuder jag dig.
- Näe men...
- Jo, jag vill bjuda.
- Men...
- Schluta schwamla. Jag betalar!
- Jamen inte var det ju nödvändigt.
Jag, för min del, hade bara sagt, "tack, vad hyggligt".
*****
- Näe men...
- Jo, jag vill bjuda.
- Men...
- Schluta schwamla. Jag betalar!
- Jamen inte var det ju nödvändigt.
Jag, för min del, hade bara sagt, "tack, vad hyggligt".
*****
Till dig...
.. som sökt information om "dunjackan luktar illa" på Google och hamnat hos mig, vill jag bara säga:
En dunjacka skall användas när det är kallt!
I regn och plusgrader mår den sämst, och vill då helst hänga hemma.
Dun kan mögla.
Varsågod! Detta var ett gratisråd från en som knappt tar fram dunjackan på hela året, trots att jag bor där jag bor.
*****
Andra bloggar om Stureplan, Canada Goose
En dunjacka skall användas när det är kallt!
I regn och plusgrader mår den sämst, och vill då helst hänga hemma.
Dun kan mögla.
Varsågod! Detta var ett gratisråd från en som knappt tar fram dunjackan på hela året, trots att jag bor där jag bor.
*****
Andra bloggar om Stureplan, Canada Goose
Jag hade tyvärr inget...
.. rödare än vinrött att ta på mig idag.
Hoppas det duger.
Det gäller ju en god sak.
*****
Hoppas det duger.
Det gäller ju en god sak.
*****
torsdag, september 27, 2007
Fest igen
Jodå! God mat bjöds på jobbet idag. Vår lilla tremannaarbetsgrupp fixade lunch åt de återstående14 kollegerna. Alltså blev det Marris mustiga renköttsoppa, Berras superbröd, och ett avslut med Babsans urgoda blåbärspaj med vaniljsås. Hemgjort förstås.
Så nu har de andra arbetsgrupperna fått något stirrigt i blicken och små svettpärlor i pannorna. Hur kontra?
*****
onsdag, september 26, 2007
Tid för allt.
När jag veckopendlade till jobbet i Stockholm under två år på åttiotalet, slogs jag ofta av hur lång tid det tog att utföra ärenden i den stan. Så där till vardags. Det var ett farande och flängande kilometervis om man skulle till posten, banken eller systemet och särskilt om man hade ärenden till flera av dessa ställen efter jobbet. Aldrig kom man hem, kändes det som. Och att ordna något på lunchen var bara inte att tänka på. Då fick man svälta.
Här i stan fixar man det mesta på en kvart. Det är bara att gå utanför dörren en sväng och vända, så är det gjort. Det är den stora fördelen med att bo i en mellanstor stad.
Men idag fick jag revidera. Jag skulle besöka monopolet och traskade iväg direkt efter att jag lämnat av cykeln och diverse jobbgrejer hemma.
Man känner folk. Man träffar folk. Denna dag en hel del. På Systemet träffar jar Rolle, som är väldigt pratsam. Till saken hör att han dessutom kan en del om vin. "Den där måste du prova. Och den där också."I minst tjugo - tjugofem minuter går vi omkring och botaniserar. Han pekar, och jag kommer ut med mycket mer än jag hade tänkt. Men kul att träffas.
Se där! En gammal bekant. Kent, som jag inte sett på väldigt länge står där och ser pratsugen ut, när jag kommer gående. "Jo, det är fullt upp. Jag har ju varit där ett år nu." Vi var arbetssökande en period samtidigt och sågs en hel del under Trygghetsrådets skyddande vingar. Nu har vi båda fått jobb, och han visste inget om mitt. Där gick en kvart till.
"Nämen hej." Jag hinner 27 meter innan Siwan kommer jämsides. "Vet du", säger hon, "jag har kontaktat Kulturens Hus och tipsat om dina bilder från bloggen. Du borde ställa ut. Anette kommer nog att ringa dig." "Oj", säger jag.
Lämpar av min påse hemma och drar till ICA. Där står Billy och rotar i bröddisken
"Hi Bert. What about Saturday? Shall we meet outside the theatre?"
"Det blir väl bra", säger jag, "halv sju eller nå't. Du har biljetterna, va?"
"Yes. What about dinner?"
"Too early before the play" tycker jag, och vi är överens. "Men Tallkotten har köket öppet till 22.30. Jag har kollat. We could have a bite afterwards."
"Okej, jag kollar med Carmen".
"Gör det", säger jag. "Vi borde kanske boka bord. Pjäsen slutar kvart i tio."
En och en halv timme.
Men mycket blev uträttat.
Aldrig hände så'nt i storstan.
Där tog det bara tid.
*****
Både DN och SvD berättar idag om symptom som visar att storstäder är fel. Helfel.
Andra bloggar om storstad, systemfel
Här i stan fixar man det mesta på en kvart. Det är bara att gå utanför dörren en sväng och vända, så är det gjort. Det är den stora fördelen med att bo i en mellanstor stad.
Men idag fick jag revidera. Jag skulle besöka monopolet och traskade iväg direkt efter att jag lämnat av cykeln och diverse jobbgrejer hemma.
Man känner folk. Man träffar folk. Denna dag en hel del. På Systemet träffar jar Rolle, som är väldigt pratsam. Till saken hör att han dessutom kan en del om vin. "Den där måste du prova. Och den där också."I minst tjugo - tjugofem minuter går vi omkring och botaniserar. Han pekar, och jag kommer ut med mycket mer än jag hade tänkt. Men kul att träffas.
Se där! En gammal bekant. Kent, som jag inte sett på väldigt länge står där och ser pratsugen ut, när jag kommer gående. "Jo, det är fullt upp. Jag har ju varit där ett år nu." Vi var arbetssökande en period samtidigt och sågs en hel del under Trygghetsrådets skyddande vingar. Nu har vi båda fått jobb, och han visste inget om mitt. Där gick en kvart till.
"Nämen hej." Jag hinner 27 meter innan Siwan kommer jämsides. "Vet du", säger hon, "jag har kontaktat Kulturens Hus och tipsat om dina bilder från bloggen. Du borde ställa ut. Anette kommer nog att ringa dig." "Oj", säger jag.
Lämpar av min påse hemma och drar till ICA. Där står Billy och rotar i bröddisken
"Hi Bert. What about Saturday? Shall we meet outside the theatre?"
"Det blir väl bra", säger jag, "halv sju eller nå't. Du har biljetterna, va?"
"Yes. What about dinner?"
"Too early before the play" tycker jag, och vi är överens. "Men Tallkotten har köket öppet till 22.30. Jag har kollat. We could have a bite afterwards."
"Okej, jag kollar med Carmen".
"Gör det", säger jag. "Vi borde kanske boka bord. Pjäsen slutar kvart i tio."
En och en halv timme.
Men mycket blev uträttat.
Aldrig hände så'nt i storstan.
Där tog det bara tid.
*****
Både DN och SvD berättar idag om symptom som visar att storstäder är fel. Helfel.
Andra bloggar om storstad, systemfel
Vi ventilerar våra fördomar...
.. under lunchen.
"Vet du hur man definierar en intelligent nordamerikan", frågar M över den citrusgratinerade hokifilén.
"Nej", svarar jag mitt i en kaffeklunk. Jag har kommit till slutet av måltiden.
"Jo, det är en, som har flyttat därifrån."
Det är den typen av djupt filosofisk konversation som präglar lunchstunderna.
*****
"Vet du hur man definierar en intelligent nordamerikan", frågar M över den citrusgratinerade hokifilén.
"Nej", svarar jag mitt i en kaffeklunk. Jag har kommit till slutet av måltiden.
"Jo, det är en, som har flyttat därifrån."
Det är den typen av djupt filosofisk konversation som präglar lunchstunderna.
*****
tisdag, september 25, 2007
Kluvet
Vad är det som gör
*****
Andra bloggar om: TV, Teknik, Digitalt, Utveckling
- att vi utvecklar TV-sändningarna till digitala
- och får små ljudavbrott och osynkat tal på köpet
- att vi förmodas önska HDTV-kvalitet
- och ser fler och fler inslag med lite suddiga och konstgjort raspiga bilder, som vore det en gammal film
- att platt-TV:n skall vara av gigantiska mått
- men att vi förväntas titta mer och mer på TV i mobilens fjuttiga ruta.
*****
Andra bloggar om: TV, Teknik, Digitalt, Utveckling
måndag, september 24, 2007
Rädda mig
Hur gör man för att slippa ifrån? Varje gång jag söker något på hitta.se så hamnar jag i Kälsjärv. Ja inte om jag skriver in Parkalompolo, Ödeshög, Horn eller Malmö, förstås. Nej Kälsjärv står där för evigt inristat, när jag klickar in mig på "hitta".Egenligen har jag inget som helst emot Kälsjärv. Kanske är det vackert där.
Men jag gillar inte stalkers.
*****
söndag, september 23, 2007
Kvällsmediaskymning - Tack och lov.
Jag har inte följt med i den där tragiska såpan McCann. För det verkar som det är det, som det hela utvecklats till.
Men jag är alltid mycket skeptisk till historier som blossar upp på det där viset. Något lurt är det. Men ingen vet vad. Pressen tror att de vet, men säger egentligen inget. För om de visste, om de någon gång får tillgång till sanningen i den historien, så falnar intresset. Det är "katastrof" för historiesnickarna, som då måste leta upp någon ny historia. Alltså hålls den vid liv, så länge som det överhuvudtaget är möjligt. Hur tunn storyn än är.
Någon som vet vad som hände med den där österrikiska flickan, som "lyckades fly" från sin kidnappare efter 8 år, eller vad det var.
Den historien litar jag inte ett ögonblick på. Nys, hela rasket.
Men nu tror jag att till och med kvällspressjournalisterna insett att deras alster är av sjunkande kvalitet. I vilket fall tror de inte längre på sin produkt. Hur skall man annars tolka att skiten måste säljas med hjälp av "extramaterial", dvd-filmer, böcker och så vidare. Grejer som någon annan producerat. Någon skickligare.
Men egentligen är det inget jag beklagar.
Tvärtom!
*****
Inlägget är egentligen en kommentar som jag skrivit hos Berndt.
Andra bloggar om: Media, Kvällspress, Toapapper
Men jag är alltid mycket skeptisk till historier som blossar upp på det där viset. Något lurt är det. Men ingen vet vad. Pressen tror att de vet, men säger egentligen inget. För om de visste, om de någon gång får tillgång till sanningen i den historien, så falnar intresset. Det är "katastrof" för historiesnickarna, som då måste leta upp någon ny historia. Alltså hålls den vid liv, så länge som det överhuvudtaget är möjligt. Hur tunn storyn än är.
Någon som vet vad som hände med den där österrikiska flickan, som "lyckades fly" från sin kidnappare efter 8 år, eller vad det var.
Den historien litar jag inte ett ögonblick på. Nys, hela rasket.
Men nu tror jag att till och med kvällspressjournalisterna insett att deras alster är av sjunkande kvalitet. I vilket fall tror de inte längre på sin produkt. Hur skall man annars tolka att skiten måste säljas med hjälp av "extramaterial", dvd-filmer, böcker och så vidare. Grejer som någon annan producerat. Någon skickligare.
Men egentligen är det inget jag beklagar.
Tvärtom!
*****
Inlägget är egentligen en kommentar som jag skrivit hos Berndt.
Andra bloggar om: Media, Kvällspress, Toapapper
Förresten... Sa jag...
.. att vi käkade grytstekt älg, med kålrots- och äppel"tagliatelle", smör- och vitlöksfrästa kantareller och enbärssås till middag igår kväll? Sa jag det?
Nähä!
Men nu vet du.
*****
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)