Luleå 31 december kl 14.27

*****



Lite tafflig bild. Men ändå!

Avvikelser

Den där morgontoaletten (som så här lediga dagar borde kallas förmiddagstoalett) går ju på rutin. Man tvättar sig och rakar bort fjunen, borstar tänderna, duschar, tvättar håret.

När man gjort det där, ställer man sig framför spegeln och betraktar sitt vackra anlete. Lite fuktkräm i ansiktet. Håret, som för närvarande är lite längre än vanligt på grund av att min frisörska "har en plan", brukar få lite mjukvax för att någon skymt av frisyr ska märkas. Idag blev det inte så, eftersom jag tyckte håret var lite för fuktigt.
- Jag väntar tills det torkat till lite mer, tänkte jag.
Där brast rutinen.

När jag någon timme senare får syn på min ickefrisyr:
- Visst ja! Vax.
Tar en liten klick av smeten och fördelar den över handflatorna, som min frisör lärt mig, och .... smörjer in det i ansiktet.
- Vad trögt det går, hinner jag tänka innan jag inser mitt misstag.

Så var det bara att börja om igen, tvätta, torka, fuktkräm, och hårvax. I den ordningen och i samma följd i en enda sekvens.

Nu är jag beredd att möta dagen.
Fåfäng och snygg.
---

Jodå - Det har hänt att jag borstat tänderna med Salubrinsalva också.
Men det är en helt annan historia.

*****

Skönt

Då har man jobbat sin sista dag. Ja - för året, alltså. Och decenniet. 00-talet.

Bara för att fira detta ska jag nu vara ledig ända till nästa torsdag. Fira nyårshelg, vanlig helg och trettondagshelg. Den förstnämnda i stan. Med tillrest gäst. Från lördag eftermiddag blir det förmodligen stugan resten av ledigheten.

Sista dagen på jobbet har varit lugn. I stort sett bara en "tur" till Denver och en annan till Kolkata och Mumbai. Sedan schemaläggning av lördagsjobb. En knepig uppgift, för att få det rättvist fördelat bland de berörda.

Men nu är det ledigt. Nu väntar Nyårsafton.
Det räcker.

*****

Inte ens nervös

Med ett igenkännande leende, läser jag en liten berättelse hos Motvalls gubbe.

Den handlar om något som kunde ha blivit en kulturell höjdpunkt, men som istället fick mörkbruna sidor.

Jag kände igen den där händelsen. Inte så att jag upplevde den på plats,(jag tror vi tillhör olika åldersklasser) men jag hade genomlevt situationen själv. Dock helt utan störande inslag. Nej - i mitt fall var det troligen succé. Men för Motvalls gubbe gick det sämre, eftersom han hade förts bakom ljuset av de stora grabbarna.

Det hela handlar om poesi.

- Ge rum, jag vill opp,
sa Rabarberknopp.
Så sprängde han med sin röda topp,
men jorden sa stopp:
-Du får lugna dig lite, Rabarberknopp!

- Ge plats, jag vill opp,
sa Rabarberknopp,
han svällde av styrka, han glödde av hopp,
-pass på, jag vill opp,
jag vässar min topp,
jag känner hur våren gror i min kropp!

-Tittut, tittopp,
nu sticker han opp,
nu hälsar han glatt med sin röda topp
och svaras av kvittrande fåglars tropp: -Välkommen hitopp,
välkommen, välkommen Rabarberknopp!


Det var den vers jag deklamerade. Förmodligen med stor inlevelse. Det var första klass. Examensdag. Jag var alltså den där rabarberknoppen, iförd gröna pappersblad med röda inslag. Jag är inte säker på att jag hade lärt mig alla verserna, men kanske kunde jag två av dem utantill.

Succén var given. Och redan i klass 2 hade jag avancerat till kung. Sämre gick det för Motvalls gubbe.

---


Bilden ovan visar min egen storartade debut på offentlig scen. Inför hänförda klasskamrater med tillhörande föräldrar, vittnar jag om rabarberknoppens kamp för sitt berättigande.

*****

Jepp

Nu fungerar det.

Välkommen med dina kommentarer igen. Du skapar en egen "profil" genom att klicka på Guest/Gäst (det ska visst bli svenska också så småningom). Under Lägg till en annan sajt kan du sedan välja hur du vill synas. Med länk till din egen blogg, eller något annat. Jag tror också det går att vara helt anonym, men det är ju inte så kul.

Hör av dig till mig, om du stöter på svårigeter.

Samtidigt vill jag framhålla: Det här är ingen sluten bekantskapsgrupp, där jag känner varenda själ. Tvärtom. De flesta som kommenterar här är "okända" för mig, och bara ett enda litet fåtal har jag träffat i verkliga livet.

Så du i centrala Santiago de Chile, Corona New York, Virginia Beach, Kentucky, Six Fours, Provence-Alpes-Cote dAzur, Bergen, Svelgen, Hamar, Lena, Espoo, Turku/Åbo, Pietarsaari/Jakobstad, Oulo/Uleåborg, Taipei, med flera ställen (inte minst alla små platser i Sverige) ...

Kom igen!
*****

Nu är det alldeles, alldeles ...

.. strax dags för kommentarerna att börja fungera igen.
Tror jag. Utan att veta.

Någon håller på att undersöka vad felet är.
Tror jag. Utan att veta.

Fast just det vet jag.
Att jag inte vet, alltså.
*****

Nä - nu ska jag göra det ...

.. vi norrbottningar är bäst på.

Gonatt!

*****


Andra bloggar om: Norrbotten

Det hjälper att klaga

Man ska inte vara negativ. Inte gnälla och vara trumpen. Men man ska ställa krav!

Det har jag gjort, vilket nu har gett resultat.

Det snöar och snöar och snöar. Jag tror det börjar närma sig en halvmeter med snö.
Dessutom är det minusgrader.
Det är tyst.
Ljust.

Och det är fullkomligt, sagolikt ljuvligt.

*****


Andra bloggar om: Väder, Snö, Norrbotten, Luleå

Si och så med kommentarer

Jag har uppgraderat min kommentartjänst. Hur det kommer att se ut i fortsättningen är jag inte riktigt säker på. Men en rad nya finesser är utlovade.

Vi får väl se.
Förändringen kan ta någon dag att genomföra. Just nu sker någon form av överföring till det nya systemet.

Kommentera som vanligt. Kanske kommer du att märka skillnaden.
Förhoppningsvis gör jag det också.

*****

Tänk att det blev folk av mig ändå ...

.. trots det man fick lära sig i första klass.

*****

Något lurt är det ...

.. när man vaknar av snö- röjningen, tidigt en söndags- morgon.

Fast det inte har snöat!

Den där snöhögen vid ICA har legat i flera dagar, orörd, trots att snöröjningen pågått både julafton och juldag.

Men här jobbar man förebyggande. Fram med största traktorn och värsta lastbilen och lasta och lasta och tuta lite emellanåt. "Vi ska nog visa de här sjusovande jäklarna vem som regerar. Och ersättningen är ju bäst den här tiden på dygnet. Särskilt en söndag. Hehe."

Att sedan morgonens prognoser från SMHI pekar på att det ska komma mer snö idag och kommande natt, får mig att ställa följande prognos:

"Vi kommer tillbaka inatt, moahahahahahahaha."

*****
Andra bloggar om: Luleå, Snö, Logik

Spel för gallerierna

Det senaste året har vi i mitt yrkesskrå fått lära oss ett och annat nytt, när det gäller USA-resor. Särskilt för oss "visumbefriade" svenska medborgare. Vi behöver bara (!!!) registrera oss via en internetlänk till de amerikanska myndigheterna. Får man en bekräftelse så är det klart att bara resa iväg.

Nåväl. Nu har det tillkommit fler grejer som ska rapporteras. Vi i branschen kallar det DOCA och APIS. Det förstnämnda är att vi i alla bokningar till USA ska rapportera in första övernattningsadress i det stora landet. Det andra innebär att alla passuppgifter med födelsedatum, alla namn, passnummer, passutställare, passutställarort och myndighet m.m. m.m. ska finnas med. Allt enligt ett rätt krångligt mönster för att det ska vara läsbart av någon dator där på andra sidan.

Nu hör jag i dagens nyhetssändningar hur en förmodad terrorist från Nigeria med anknytning till Al Qaida (enligt honom själv) nästan verkar ha lyckats med att spränga, eller åtminstone sätta eld på ett plan på väg från Amsterdam till Detroit. Nu lyckades flygbolagets personal släcka elden och en medpassagerare kunde övermanna och oskadliggöra terroristen.

Frågan jag ställer mig är hur han kan ha tagit sig ombord med grejer som går att göra eld med. Med tanke på de ovan nämnda rutinerna vid bokningstillfället och alla de säkerhetskontroller som förmodas äga rum innan ombordstigning.

Och det värsta av allt! Hans namn fanns redan på svarta listan hos USA:s säkerhetstjänst, har det visat sig.

Så vårt petande med personuppgifter och fan och hans mormor verkar vara till föga nytta. Eller är det den amerikanska byråkratin som haltar fram på kryckor som vanligt. Det stora landet i väster ter sig i många stycken som ett rätt slarvigt hopkok.

*****


Andra bloggar om: USA, Byråkrati, Terrorism, Al Qaida

Jag har gjort det förr

Julen 1957 var jag åtta och ett halvt år gammal. Redan då var jag på hugget och dokumenterade mina upplevelser av julfirandet.

Eftersom det är betydande tidsdokument delar jag med mig. Varsågod.








*****

Samma, samma men ...

.. olika, som amerikanen säger.

Juldagsbesiktning av staden. Över södra stadsfjärden hänger solen lite lojt i skogskanten. Soluppgång. Solnedgång. Vem vet? Bilden är tagen precis när solen står som högst, en juldag här i Arktis.

Och när jag kommer hem slänger jag en blick på termometern.

Samma, samma .... Ja, du vet!

*****


Andra bloggar om: Luleå, Norrbotten, Sol, Väder, Arktis

Dagen kom och gick

Julafton. Det sista inhandlas. Frukt, mjölk och en skarvsladd. Stan är lugn och ganska folktom på förmiddagen. Jag konstaterar att man ska julhandla den här dagen om man överhuvudtaget ska julhandla. Inga köer, ingen stress. En vilsen radioreporter går omkring med sin sändarutrustning i den största gallerian och letar offer till sin direktsändning. Jag ser honom rätt desperat.

Eftermiddag hos mamma på äldreboendet. Gofika, julklappar och glögg. Allt till belåtenhet. Vi ser att några timmar räcker, och hon ser glad ut, när vi lämnar henne till boendets tomtegrötparty och åker hemåt.

Kväll. Vi dukar upp vårt eget julbord. Sparsmakat men traditionellt. Sillsallad, västerbottensill, skinka, småvarmt. Mumma och snaps. Lugn. Fler julklappar kommer med långa mellanrum hos oss.

Till kaffet smakar vi åkerbärs- likören. Ser ett naturprogram från Yellowstone, och sedan sista julklappen till lite glögg.

Jag kan glädja mig åt böcker, hylsnycklar, en cd med Melody Gardot (Du kanske såg och hörde henne hos Skavlan i höstas.), lyxig hudvård. Och sist men inte minst den finaste tröja man kan tänka sig. Norrbottnisk design och tillverkning. Ren ull och skinndetaljer och alldeles på tok för dyr. Men snygg och oändligt uppskattad.



Vi mår bara fint.

*****

Bästa stunden

Varm skinka. Nyss uttagen ur ugnen efter honungsgriljeringen. En hårdbrödsmacka blir det.

Nu kan julen börja.



*****

Kampen ger resultat

Tänk att upplysningens broar har spänts så långt. Ända till DN:s stora Nutidskryss, dan-före-dopparendan.

Fråga 15. Hm!??
Vad kan det bli, vad kan det vara?

*****


Ledtråd.

Här finns fler kulturgärningar.

Igen, och igen, och igen

Så verkar det som att gamla Volvo byter ägare. Igen. Nu ska vi köra kinesiskt. Ja, inte jag, men ni. Kanske!?

Det kinesiska bolaget Geely har framgångsrikt fört förhandlingar med den nuvarande ägaren Ford, vars representanter också verkar nöjda och säger att "Geely (djilii) will be a good owner".

Undrar hur länge det dröjer innan jag får höra om bilmärket Djiilaj igen.
Har redan hört det en gång.

Från en svensk journalist!

*****


Andra bloggar om: Språk, Anglifiering, Töntar

Spännande vardag

Idag tog jag mig för att dammsuga med vänsterhandsfattning istället för det vanliga.

Bara för att...

Det blev en omtumlande upplevelse i tafatthet.

*****

Det går framåt

Bara för att du ska få komplex, vill jag nu berätta att älgköttbullarna, alla 75, är klara.

Goda blev de. Vi har provsmakat. Kryddade med salt, peppar, kryddpeppar, enbär, timjan, vitlök, cognac och lite socker, kan de inte bli annat.

Nu återstår bara skinkan.
Men det får bli imorgon kväll.
*****