Vad är det för fel ...

.. på Gråbo. Jo, jag vet att den är en vanlig växt att vara allergisk emot. Gråbo rapporteras ju i pollenrapporterna under sommaren.

 

Men jag tycker den är ganska snygg.

Prosit!

 

 

 

 *****

Frukost på en

.. solig terrass med humlesurr men utan fågelsång. Sommaren var definitivt tagit en vändning mot sensommar och höst. Luften är klar och frisk. Inatt bara 11 grader.

Men solen lyser stark och varm. Åtminstone den första halvan av dagen. Sämre väder utlovas.

 

Vi får se hur det blir med det. 

 

Idag ska skördas.

 

 

 

*****

Det är när jag ...

.. under svett och möda i flera timmar slyröjt 4500 kvadratmeter, som jag inser att jag har en del annat som också måste göras.

*****

Natten kommer ...

.. med månsken över fjärden, åska över skogen.

Och den första stjärnan tänd.

*****

Dagens designpris

Röd flickslända. Så heter denna skönhet, funnen idag. Den ska inte finnas såhär långt norrut enligt litteraturen. Men uppenbarligen gör den det. Alltså måste jag registrera/rapportera den till forskningen.

Snygg är den i varje fall.

Eller vad tycker du?

*****

Sommaren drar ...

.. bort, känns det som. Vädret lämnar ofta mycket att önska. Ostadigt. Stadigt ostadigt, kan man säga. Ovisst från morgon till kväll. Prognoserna är blaha blaha och går inte att lita på alls.

Men vad har hänt med fåglarna. Innan vi åkte till Helsingfors förra torsdagen vimlade det av fåglar på tomten. Det var trastungar, gulsparvsungar, sädesärlebarn, jag till och med en spovunge. Men sedan vi kom tillbaka i söndags har vi sett en, säger 1, gulsparv. Ja, en och annan mås förstås, på håll, men i övrigt noll.

Det känns väldigt märkligt.

Vi får se om det blir ändring. Jag fyllde en fröautomat ikväll.

*****

Nä - man skulle kanske ...

.. ta hand om dagens skörd.

*****

Vinnare

Jopikgården - Restaurang och mysigt hotell

Det har blivit lite av tradition att minst en gång per sommar åka ut till Hindersön, två mil rakt ut i havet från Luleå, för att äta gott och mysa på Jopikgården.

Igår blev det av. Fem vänner. Ett glatt humör. Ett glas bubbel i baren på skärgårdsbåten. Det tar ungefär en och en halv timme att åka ut.

Vi hade reserverat bord. Fullsatt restaurang. Ljuvlig morotssoppa till förrätt. En Jopikschnitzel därefter, och avslutar med glass. Vi fick vänta rätt länge på maten.
 - Alla råkade komma samtidigt, sa restaurangägaren, när vi "klagade".
Vi blev  rikligt kompenserade.

Underhållningen denna kväll bestod i en musikfrågesport. Tema svenska melodifestivalen. Första frågorna (det var 20 stycken) barnsligt enkla. Som uppmjukning. Men sedan blev det värre. Varje bord blev ett lag. Och naturligtvis vann vi! 19 rätt. Jubel och applåder för oss när vi stegade fram för prisutdelningen. Ett presentkort på lunch.

Kvällen löpte på. Prat och sorl. Gott vin. Och där kom vinst nummer tre. Mats bjöd på hela kalaset. Tack för det.

Lugn hemfärd över lugna vatten.

Hemma efter midnatt.

*****

Fynd

Massor. Men säger inte var.

*****

Gå till jobbet??!

Vad är det för påhitt?

*****

Dagens designpris

Dags för ett pris för god design igen. Det har varit ett litet uppehåll, enbart på grund av att inget värt att uppmärksamma har hamnat framför min kameralins.

Men nu hände det. Aldrig förut skådad. I alla fall inte av mig. Två exemplar på samma dag blev det också. På samma växt. Samtidigt! (Det där hänger väl ihop med mina teorier om sammanträffanden som jag ventilerat förr.)

Krukmakargeting kallas denna Eumenessläkting. Till och med hårig dito. Jo, den har lite gult ull längst ut på stjärten. Knappt synbart.

Varsågod och njut denna fridsamma varelse.

*****

Nu tycker jag ...

.. att var och en går ut och letar rätt på närmaste vägskylt, och låter fotografera sig.

 

På så sätt får vi se hur mycket du har vuxit i sommar. 

 

 

Jag medger - Lite gladare hade jag kunnat se ut.

 

***** 

Gomorron från Rånlandet

Tioårsreprisen

Aktuellt också idag. Inte mycket har ändrats på tio år.

Läs och förundras.

*****

Men svenska folk ...

.. Vad är det för fel på er? Har ni blivit rent korkade? När jag hör kvällens Rapport meddela att du beställer receptbelagd medicin på nätet.

Ja, inte du, du, du, eller du. Men du!

Alltså var femte svensk gör det. Med alla de effekter det kan föra med sig.
Beroende, feldoseringar, felbehandlingar ....

Ja, inte blir du klokare. Tvärtom.

Själv skulle jag aldrig någonsin våga mig på att stoppa i mig något, som jag inte vet effekterna av. Inte vet ens vet om det är äkta vara, eller rent gift. Det talades i inslaget om att vissa tabletter kunde innehålla dubbelt så mycket verksamt medel än originalet. Ett annat innehöll tydligen golvpolish!!!  Ja - Det är väl i så fall en förberedelse, för det är väl där du hamnar så småningom.

Hur är det fatt, egentligen?

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Medicin, Apotek, Korkskallar

Finsk mat - Spanska grannar

Det här med att hitta bra matställen på främmande ort, är inte alltid så enkelt. Därför blev vi inspirerade av det sällskap vi träffade i torsdagskväll. De hade besökt en finsk restaurang vid Senatstorget. Savotta.

Det blev en annorlunda upplevelse. Fast den var finsk och egentligen inte borde överraska oss. Härlig stil. Trasmattor på golven. Udda porslin. Stolarna var av olika sort. Rustikt utan att därför vara tillrättalagt. Rak, och rejäl betjäning av gammeldags klädda drängar och jäntor, som hämtade från någon lantgård på 20-30talet. Och en bestämd matrona, som med humor domderade både personal och gäster. Men aldrig plumpt. Vi tog deras Klassisk meny, vilket betydde alltifrån björnkorv, till gravad gädda och renfilé.

 

Eftersom vi tog en hel meny  blev vi ju sittande en bra stund, medan bordsgrannarna byttes ut rätt frekvent. En liten familj blev våra sista medätare. Ung kvinna och man och litet nio-tiomånadersbarn.

Det lilla barnet hamnade precis i mitt synfält, och jag i barnets, som därför stirrade storögt på mig emellanåt. En pigg krabat, som just hade lärt sig - inga ord förstås - men ett rullande, ringande rrrrrrrrrrr. Rent och klart. Det slog mig att det lät ungefär som de strandskateungar jag såg i Esplanadparken tidigare under dagen.  



Låter som spanska bebisar

Vid ett tillfälle puffade jag lite på pappans axel, visade bilden på fåglarna - hade den i mobilen - och berättade att barnet lät precis som dem. Det blev en liten succé. Mamma och pappa skrattade gott och barnet fortsatte att imitera strandskatebarn.

Det visade sig att familjen kom från Spanien. Bosatta på Mallorca, närmare bestämt. Och de var pratglada och trevliga. Det glada barnet hette Marc. De bodde i Palma och vi kom att tala om att Mallorca var det första charterresmålet från Sverige.

 - Yes, my father has told me. It was in 1956 or something like that, svarade pappan på en engelska som jag inte är van att höra från spanjorer. Näst intill utan brytning.

De berättade också om att många svenskar köper lägenhet, inte i badorterna, utan just i Palma. Och det är ju en väldigt trevlig stad, så varför inte.

 

Det blev ett kul möte. På en kul restaurang.

 

*****

Man ansvarar ju för ...

.. folkbildningen ibland. Jag är med i ett par intressanta grupper på Facebook, där man kan svara på, eller få svar på frågor om till exempel intressanta insekter, som man råkat på.

Idag var det jag som svarade.

Svaret lät sig inte dröja.

 

 

*****

Blå näckrosor ...

.. finns. Bara man letar, så.

*****

Uspenskijkatedralen ...

.. efter en av fredagens idoga skurar.

*****

Det är en liten värld

Vi satt på Brasserie Kämp och åt middag på kvällen. Det var rätt sent och vi var glada åt att hotellet där vi bor bara fanns något hundratal meter bort. Det regnade.

Gästerna börjar gå. De kontinentala vanorna är inte så utpräglade här. Man äter rätt tidigt. Men vi har fortfarande bordsgrannar. Två bord bort sätter sig ett par. Den mörka kvinnan är elegant i sin vita klänning. Hon slänger en blick åt vårt håll innan hon sätter sig. Vi fortsätter att äta vår trerättersmeny. Jag råkar ibland titta åt det håll paret sitter, och ser att hon ibland sneglar åt vårt håll. Benke har också reagerat.

Vi betalar notan och går mot utgången och parets håll. Hon brister ut i ett leende.
- Men, säger hon och reser sig.
- Men, säger jag. Är det verkligen M***a?
Givetvis är det hon. Med sin nya man. Hon bor sedan  massor av år i Stockholm och vi har inte setts på minst tio-femton år. Hon är pratglad och vi får hejda henne så att hon får äta färdigt. Det visar sig att de bor på samma hotell som vi.

Naturligtvis blir vi förvånade över sammanträffandet. Hennes man berättar att han tidigare sett två damer, som han tror att han kände för länge sedan. Under skoltiden.
- Världen är ju rätt liten, så omöjligt är det inte, säger han.

Vi går till hotellet. Beslutar att sätta oss i baren och får plats vid ett litet bord i hörnet.

- Vet du, säger Benke plötsligt. Jag tror att damen därborta är min kusin Monika. 

De har inte setts på ett tag, så han är osäker. Men visst var det så och vi blir inbjudna till hennes sällskap. Där satt fem personer till som vi presenterar oss för. 

Sällskapet visade sig bestå av två kvinnliga rektorer, en pensionär, en chef för mottagningsenheten för ensamkommande barn, en präst och en kommunstyrelseordförande.

 - Dig känner jag igen, sa jag när jag tog i hand.

 - Jo, säkert från TV, sa han med göteborgsaccent.

Oj vilket trevligt snack det blev i flera timmar. Skratt och flams. Ingen mer än vi kom från Luleå, så jag hade aldrig träffat någon av de andra.

Paret från restaurangen dök upp och slog sig ner med oss också. Och M:s man tittade på en av damerna lite extra. Visst var hon en av dem som han hade sett tidigare under dagen och undrat över.

 - Men gud ... det är ju Tommy, sa damen. 

Och så blev det många skratt igen. De hade gått i samma klass en gång i tiden.

Det är bara att konstatera att världen är rätt liten.

I alla fall emellanåt.

Tänk om den alltid vore lika trevlig.

Från vårt bord på Brasserie Kämp, Helsingfors.

*****