Nog kan man undra ...

.. av vilken orsak denna dator (detta ip-nummer) varit inne och kollat på min sida. Varje dag de senaste halvåret.

Av positionsangivelsen finns denna dator någonstans i Kalifornien.

Och vederbörande har kompisar i samma trakt, som också tittar in vääääääldigt regelbundet. 

I've got my eyes on you.

*****

Hemma igen

Tre intensiva skiddagar. De första på utförsskidor för säsongen. Jo, så är det faktiskt. Det är nu säsongen börjar. Då får ni säga vad ni vill därnere i söder, även om jag hör att ni också fått tillbaka snön.

Vi har haft trevligt - i backarna, på restaurangerna, i den hyrda stugan. Mycket motion. Mycket god mat och mycket kul.

Det jag slås av är den där egna förmågan. Det är ett år sedan jag stod på carvingskidor senast. Lite spänd är jag väl när jag stiger av liften första gången.
 - Vi tar väl den där lättare backen, va. Så vi får känna hur det är.
Och så bär det iväg. Trodde du att det gick lugnt tillväga? Nej - full fart. Takterna sitter i. Det känns överhuvudtaget inte som om jag haft annat än skidor på mig hela tiden. Det är som att cykla.

Den där fantastiska känslan att behärska två bräder (visserligen av den mer kostsamma sorten) under fötterna, i hög fart, och fullt styrbara. Fartvind i ansiktet. Det finns nästan inget som går upp emot det.

Vädret kunde i och för sig ha bjudit på lite trevligare nyanser än blågrått. Envist. Meteorologen rapporterar högtrycksinflytande. Ibland kan det innebära moln. Fullständigt stillaliggande. På låg höjd. Vi hade dimma i tre dagar! Det ger så kallat flatljus, som innebär att man inte urskiljer särskilt många detaljer i snön. Det blev till att känna sig för. Men kul var det, och sanningen var att om man höll sig i de smala nedfarterna med skog på båda sidor, så framträder detaljerna rätt bra.

Kvällarna med samtal om världens tillstånd. Om våra bakgrunder. Om livet i Iran, Jämtland eller Tornedalen. Historier. Minnen. Liv. För oss från 18 till 68 år.

Det här gör vi om. Inte om ett år. Nej - snarast möjligt.

Men först: Två veckor med heltidsjobb, för en pensionär. Hur ska det gå? Ont i halsen har han fått också.

Som om inte höstens fyramånadersvirus skulle ha räckt.

Obs! Färgbild.

*****

Det går upp ...

.. och ner. Mest hela dagen.

Får mess om surdegsbakning mitt i åket. Svarar när jag kommer till toppen.

Man är ju mångsidig.

*****

Dagsverke

Det är inget latmansgöra att vara på skidåkarhelg. Tidig väckning för att hinna med att förbereda den stadiga frukost som krävs för att orka med en dag i backarna. Visserligen finner man ibland anlednig att fylla på med en fika i backen. En lunch är också att vänta. Men frukosten är viktig som grund, innan man är redo för jobbet.

Många timmar blir det trots att vädret är lite surmulet. Inte förrän liftarna stannar klockan 16 drar vi den sista  härliga branten, som i stort sett stannar vid stugan.

After ski är nästa etapp i skiddagens gång och innan dusch och bastu tar vid. Och framåt kvällen går förstås ut och äter reninnanlår.
 - Tänk vilka suveräna råvaror vi har här i norr, säger Mats.
Vi andra håller med. Köttet är suveränt fint tillagat och vi kostar på oss ett dyrt, mycket dyrt vin, som vi njuter i små klunkar.

En alltigenom lyckad avslutning på en bra dag.

*****

Lång dags färd ...

.. mot natt. Och nu kommer den. Frisk luft, fysisk aktivitet, after ski och en god middag fixad av kvällens "värdinna" i det helghyrda huset. Prat och surr. Skratt.

Oj, vad mycket det finns att berätta när bakgrunderna skiftar från Boden, Tornedalen, Luleå, Strömsund och Teheran. Livserfarenheter, skoj och allvar.

Men nu väntar nattens sömn.

*****

Dimma ...

.. är bra för torr hy.

*****

Sverige - Sekulärt

Mina dubier angående religion är inget som jag döljer. Sagor som sanningar kan jag inte acceptera. När religion och politik blandas ihop, så blir det en ren häxbrygd. Och Sverige avskaffade häxorna 1724, vilket borde ha lärt oss.

Råkar lyssna på Människor och tro i radions P1. Där diskuteras problem med religiöst våld och förtryck på våra asylboenden. Jag ser invandring som en rikedom, och religion som en strikt privatsak.

Vanja Lundby Vedin är tydligen någon sorts auktoritet i kristendomsfrågor, för hon intervjuas och får komma till tals med förnumstiga propåer om att de boende "måste naturligtvis informeras om att Sverige är ett kristet land. Och vi kristna står för mångfald, och förståelse för alla människor". (Ungefär så.)

Jo, pyttsan!

Jag tycker att  det viktigaste vore att informera asylsökande att Sverige i praktiken är ett sekulärt land, grundat på demokrati, och med en tryck- och åsiktsfrihet som skapats i grunden några decennier efter att den sista häxan dömdes. Om detta borde vi berätta, för de som tänker sig en framtid här.

Glöm religionen. Den leder knappast till några framgångar för mänskligheten.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Religion, Kristendom, Islam, Buddhism, Hinduism, Asatro, Sekularism

Puh ....!

Årets slaskpresstöd räddat. 

Det bekräftades ikväll av Hovet och nå'n prins.

*****

Snyggt jobbat

Porjus är en liten vacker by mellan Jokkmokk och Gällivare. En rik trakt på elkraft, norrsken och vildmark.

Inte så många bodde här tills för några månader sedan. Då fördubblades befolkningsmängden i ett huj. Ja, nästan i alla fall. Invånarantalet ökade med 81%.

Invånarna har tagit chansen för att göra de nyinflyttades tillvaro så dräglig som möjligt. Till glädje för alla. Här ordnas kafé, klädförsäljning, språkundervisning med mera. (Sistnämnda är väl snudd på olagligt, har jag förstått. Men det struntar Porjusborna i.)

Läs mer om detta fina exempel.

*****

Sett några ...

.. stora dramasatsningar om Svealandsmarker på länge?

Någon smaskig thriller, kanske.

Från dagens DN

*****

För övrigt ...

.. tycker jag att åtstramningarna som väntar rökare enligt ett lagförslag, som nu lagts, är bra. De luktar, även utomhus. Dessutom ser det "billigt" ut. Inte glamouröst, vilket många rökare tycks tro.

Men dessutom - De skräpar ner!

Kanske slipper vi nu drivorna av fimpar utanför varje affärsentré, restaurang, eller port.

Och det är inte ett dugg synd om rökarna, vilket man ibland hör. Jag vet att många anser, att det väl är upp till var och en att bestämma om man vill röka, eller inte.

Okej! Så länge det inte påverkar andra.Men det gör det.

Uppenbarligen.

*****

Dagens mops (del 3)

Följetongen går vidare. Skylten sitter ju ännu där och lyser upp halva innerstan. Svaren från fritidschefen (förstod inte att hon skulle behöva bli inblandad) var ju milt sagt kortfattade. Så fattiga, att jag inte kunde låta bli att ifrågasätta om hon läst hela innehållet i mitt första mejl.

För tydligheten skickade jag dem på nytt, med lite förtydliganden (inom parentes).

-----

Hej!

Hoppsan. Hamnade frågorna i ditt knä?

Tack! Men dina svar var inte särskilt klargörande, eller "inspirerande", enligt min mening. Fick du mejlet i sin helhet, eller bara frågerubrikerna?

I vilket fall så har jag inte fått svar som jag nöjer mig med.

Därför upprepar jag frågorna:

Hur är det möjligt att ni på er fasad mot Norra hamn har fått tillstånd att sätta upp en gigantisk (och gigantiskt ful) ljusskylt, som skämmer hela området?

1) Vem är den ägnad för?
Den kan knappast läsas från Mjölkuddsbanken nedanför. Man passerar ungefär på 3 sekunder och bilförare ska dessutom helst hålla ögonen på vägen

2) Vem bekostar den?
Den kan knappast vara attraktiv som reklamplats av samma anledning som under 1) ovan.

3) Finns det verkligen ingen teknisk möjlighet som dämpar ljuset, när mörkret tilltar på kvällarna?
Jämför t.ex. en mobiltelefon, som varierar beroende på omgivande ljus.

(Fråga 2 har jag fått svar på, men undrar vilka reklamöpare som nöjer sig med placeringen. Det är ju ändå de som bekostar driften, kan jag förstå.
Fråga 3 har jag inte fått något som helst svar på.)

Tacksam för förtydligande.

-----

Hej igen Bert

Att mina svar inte är ”inspirerande” är din bedömning och den har du all rätt till. Det är dock de svar du får utifrån min synvinkel, och här är mina finala svar på dina frågor.

1. Skylten är givetvis ägnad alla som passerar. Det är ju vitsen med reklam, att människor ska se den.

2. Det har jag redan svarat på. Vilka som nöjer sig med att köpa reklam där får du ta med Norrbottens Media AB, det är inte min sak att svara på. Utgår ifrån att de gjort en affärsmässig bedömning i frågan och deras kunder likaså.

3. Ärligt ingen aning, men det är en icke-fråga. Skylten har bygglov och att den förfular eller dylikt är din uppfattning.

Vänliga hälsningar

------

Och fråga 3 förblir obesvarad. Det är ju en "ickefråga".

Av artighet svarar jag förstås på nytt.

------

Hej igen och tack för svar.

Jag förstår att jag inte kommer längre. Men jag hade hoppats på att du har bättre smak vad gäller stans utseende. Du har väl sett min bild, eller promenerat förbi på kajen vid teatern en höstkväll. Snyggt!??? 

Egentligen är det kanske stadsbyggnadskontoret som ska stå till svars för detta.

Många med mig har samma undringar som jag angående skylten. Har du själv försökt läsa budskapen på den?

Mvh

Bert Bodin

------

Så är läget för närvarande. Inget svar kom på mitt senaste mejl. Helt naturligt, eftersom hon i sitt senaste svar anger det som det "finala". Vad kan man då begära.

Nu funderar jag vidare. Någon stadsarkitekt lär vi inte ha längre, så jag kommer bara till slutsatsen att stadsbyggnadskontoret blir nästa instans.

Fortsättning fortsätter kanske.

*****

Det börjar snart bli ...

.. enformigt. En tur på isen. Igen. Och sol. Igen. Kyla. Igen. Härligt. Igen. I stan .... Nähä, där gick det åt skogen. Inte igen!

Dagens runda blev alltså en skön långpromenad på stadens isar. Mycket folk ute. Sportlov. Familjer picknickar vid isborgen. Kö för att få åka i kanorna där.

Inte gick vi som vi brukar heller. Inte ut till någon ö. Nej, den här gången går vi över älven mot Guldkusten, där tiomiljonersvillorna tronar i rad på den höglänta stranden.

Vänder tillbaka över Bergnäsbron - en gång landets längsta. Älven är bred här. Åtta kilometer blev det sammanlagt. Bra alternativ till den gångna helgens skidåkning.

Håll igång!

*****

O-hej å hå

Ramlade på ett facebookinlägg som länkade till en krönika som Ulf Elfving skrivit. Där tar han upp surkartsvenskarna. Ska det vara så svårt att säga hej, undrar han.

Jag känner inte igen mig själv. Hejar glatt, när jag möter någon i huset, eller på gården, oavsett om jag känner eller känner igen människan. Jag vill bara markera att jag noterat närvaron. Samma sak i underjordsgaraget.

På COOP eller ICA likaså. Där hejar personalen glatt. Och jag tänker att de minsann säger ett antal "hej" varje dag. Men oftast är det jag som hejar först. Det tycker jag hör till vanlig artighet. Det är dessutom trevligt. De noterar mig - Jag noterar dem.

Men ack och ve ... Många bryr sig inte. Svenskar är nog de oartigaste folkslaget i Europa. Vet att jag tagit upp saken förr, men det skadar inte att göra det på nytt. Och igen och igen och igen.

Jag håller naturligtvis upp dörren, för en som kommer efter mig på nära avstånd. Människan säger inget, men får då ett ljudligt "varsågod", från mig. Ibland får man ett litet svar, men lika ofta inget alls, och då har jag lust att knuffa ut människan igen, stänga dörren och gå därifrån. Har inte gjort det. Än!

Härom dagen strosade jag igenom en av stans nyaste herrklädesbutiker, där jag omedelbart hälsades på av den trevliga tjejen som jobbar där. Mina ögon föll på en osedvanligt småblommig skjorta i mörkblått, blekgult, brunt, grönt och ..... Ja, den var gryllig.

Efter mig kom ett yngre par. Han var på jakt efter en skjorta. Hon hjälpte till att söka. De gick lite olika vägar genom butiken. Hon försökte få honom att kommentera de fynd hon gjorde. Han gick lite surmulen (snudd på, eller också var det bara som han var) lite längre in. Den där blomrabatten låg skyltad på ett podium mitt i affären. När jag passerade kvinnan, passade jag på att tipsa henne.
 - Titta på den där, sa jag och pekade på fyrverkeriet. Den vore väl nå't.
 Kvinnan tittade på mig, och på skjortan och brast i skratt.
 - Now we're talking, sa hon. Stefan! Den där, kolla den. Där har vi skjortan för dig.

Jag vet inte hur det gick, för vi skildes åt där och då, med leenden på läpparna.

En annan gång i förra veckan passerade jag ut från Clas Ohlson. Bredvid mig kom en dam gående. Jag svängde av åt vänster för att gå mot trappan ner i gallerian. Hon fortsatte målmedvetet fram mot rulltrappan. Jag såg hur häpen hon blev, när hon upptäckte att den gick åt fel håll.
 - Den där är inte så lyckad, sa jag.
 Hon skrattade gott.
 - Nä, men egentligen skulle man kanske ta den ändå. Det ger ju lite övning och motion, sa hon. Vi hade sällskap nerför den trappa som gick åt rätt håll och hon berättade att hon gjort samma misstag flera gånger. Inte där, men på andra håll i stan.
 - Jag skulle nog kunna vara världsmästare i rulltrappsmotgång, eller vad man ska kalla det. Men jag har tränat för lite. Folk tittar så konstigt på en. 

Varför så surmulen, svenska människa. Lär dig lite hyfs. Ta kontakt, när chansen finns. Det krävs bara några vänliga ord. Vi behöver det mer än någonsin.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Svenskar, Artighet, Hyfs, Social kompetens

Fel dag

Idag infaller skottdagen. Den extradag som måste till för att tiden ska gå i takt med tiden, så att säga.

Men egentligen är det fel. Eller rätt. Det beror på hur man ser det. Det är den 29 februari idag. Den sista dagen i februari månad. Sedan blir det mars.

Jag har alltid gillat februari. Förr var det alltid den månad då lönen räckte till nästa. Man betalade räkningarna och hade förhoppningsvis lite kvar på kontot när mars inträdde, eftersom mars hoppar på så snabbt.

Egentligen ska skottdagen inte ligga idag. Den ska enligt gamla bestämmelser ligga den sjätte dagen före första mars, det vill säga den 24 februari. Så var det också hos oss i Sverige ända till tusenårsskiftet. År 2000 flyttades den till den 29:e. Och vem visste att den någonsin hade legat någon annanstans? Inte jag, i alla fall.

Men den har flackat lite fram och tillbaka genom århundradena. Då, när kalendrarna inte var synkroniserade [synkade (för mobilsvenskar)] mellan länderna.

Om det kan man läsa mycket här.

Tänk på skottdagen så att du helgar den. En extra dag till oss alla. Inte fy skam!

*****

Ännu en ...

Solkraft, elkraft och kroppskraft i skön förening

.. strålande vinterdag. Lite kyligare än igår, men skönt. Vindstilla. Det blev till och med premiär idag igen. Igår skidor på isen. Idag fika på balkongen.

Sedan spände vi på oss skidorna igen och drog upp ett spår genom skogen. Lite tungt förstås, när ingen har åkt före. Men det blir bara mer motion och vi turades om med att spåra.

Korsar harspår, rävspår (tror vi), rådjursspår, älg- och renspår. Snön berättar, men säger inte allt. Det är i alla fall kul att veta att det rör sig ute i skogen, även om vi inte ser invånarna.

Turen blir lite längre än planerat. Vi träffar på ett annat skidspår, som någon dragit upp och följer det ner mot havet. Trots de nära 15 minusgraderna blev vi rejält svettiga innan vi var hemma.

Det är lyx att ha en vinter som är vinter. Och mackan hemma, efter genomfört lopp, smakar bra. Kinderna blossar. D-vitaminerna gnor på och jobbar sig in i oss.

Genom skogen, ut på havet.

 *****

Buse - rasist

Jag vet inte hur jag ska tolka en händelse här på Rånlandet nu på förmiddagen.

Det hela utspelades inför öppen ridå. Väl synligt för vem som helst som var i närheten. Nu var det till en början bara jag själv ... ja, förutom de närmast inblandade förstås, men jag var tvungen att tillkalla vittnesstöd i form av hela hushållet.

Vid fröautomaten utanför köksfönstret var de full huggning. Blåmesar, talgoxar och talltitor mest. Det såg trivsamt ut.

Men så dök hen upp. Blåmesbusen. En aggressiv typ som på två sekunder gav sig på övriga matgäster och rensade restaurangen. Skoningslöst. Först trodde jag att jag inbillade mig. Men observationen fortsatte och resultatet var ett ständigt upprepande av samma beteende. Ingen annan fick ens sitta i samma träd. Bara en och annan av samma art kunde tolereras på marken under fröautomaten. Inga andra.

Slutligen gav den sig av. Men döm om min förvåning.  Den förflyttade sig bara till den stora fågelmatningen på andra sidan huset. Där gjorde den snabbt rent hus. Domherrarna fick sig en tjickoblängare och valde springnota.

Inte trodde jag att fåglar var lika ointelligenta som människor.

Denna mes är INTE någon buse.

*****

Tinvips ...

... hick .... ja'mena viintips.

Pssar bra till r(hick)en för 98..  nä 890 .. eller va're 89 spänn.

Jo. Så v(hick)a're.

*****

Det ser ut ...

.. att bli middag på bordet idag också.

Vad vet jag? Jag sitter bara här och väntar.

*****

Och dagen fortsatte

En tur in till Råneå. Gamla tjockteven fick komma till den sista vilan. Förhoppningsvis återvinns den enligt konstens alla regler till några nya eletronikprylar och plastgrejer. Kanske dyker några molekyler upp i min nästa mobil. Vem vet.

Långa rundan blev nästa "projekt" hemmavid. Ett måste, för att kvalificera sig till elvakaffe till lunchekot. Genom tysta skogar med strålande sol. Kallt om kinderna och skönt.

Men vi kunde inte nöja oss med det. Så på eftermiddagen plockade  i fram våra skidor. För första gången denna konstiga vinter. Vallade med swix blå och gled ner på havsisen. Den har ju haft konstigheter för sig hela säsongen, men nu verkar den stabil och fin att åka på.

Vi drar iväg ut mot havet och öarna i fjärran. Spåra får vi göra själva. Det ger extra motion. Solen är tapper, men ett annalkande dis förebådar moln. Det ska ju också snöa framåt kvällen, om SMHI får bestämma.

En härlig tur blir det i vilket fall. Och glada vänder vi hemåt efter att ha rundat den närmsta ön; en liten alklädd kobbe. Skönt också att nu ha ett spår att åka i, nämligen vårt eget.

Härligt rosiga och svettiga blir det dusch och mellanmål när vi kommit hem igen.

Hoppas på en tur imorgon också. Kanske med matsäck till vår favoritklippa.

Vem vet.

*****