Jag är allätare. I stort sett. I alla fall när det gäller musik. Nja, inte dansband och sådant, förstås. Men det mesta.Rock, pop, jazz, folkmusik. Svenskt, europeiskt, arabiskt... världsmusik. Med åren har jag lärt mig öppna öronen åt alla håll.
I år har jag varit på två julkonserter. Och jag får medge att det är något visst, när proffs sjunger de gamla vanliga julsångerna, Luciasången, Gläns över sjö och strand och andra i samma familj.
Förra veckan var det Musikhögskolans traditionella julevenemang, med stor kör, brassorkester och kammarorkester.
Ikväll var det också en traditionell men otraditionell konsert i domkyrkan. För andra året bjöd mezzosopranen Katarina Fallholm på blandad kompott. Vivaldi, Bellini, Lloyd-Webber och traditionella folkjulvisor. En knökfull domkyrka fylld av musik som gav ståpäls, rakt igenom hela föreställningen.
Redan inledningen från orgelläktaren med ett stycke ur Henry Purcells Dido & Aeneas satte, så att säga, tonen. Svante Lindkvists folkmusiktoner med klassisk anstrykning på sin fiol i Marsch från Jämtland och Ovanlig marsch gav kontrasterna.
Det var inte svårt att öppna öronen denna kväll. Hög klass.
Och nästa år, får vi kanske lyssna i ett alldeles nytt konserthus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.