Absolut inget händer. Idag är det ett sådant där väder, som man tror skall vara för evigt. Det är jämngrått. Det snöar inte. Det är helt kav lugnt.
Stämningen känns tryckt, när jag går ut på en promenad. Kanske är det bara jag som känner så. Vädret påverkar. Domedagsstämning. Nästan. Det är som att det här vädret skall bestå. För evigt. Ett gäng kråkor sitter uppe i en björk; de är säkert tjugo stycken. Tysta. Absolut orörliga och tysta.
Absolut inget händer.
Det blir en lång vända genom Östermalm och Bergviken, innan jag vänder hemåt, kissnödig som en unghund men utan en stolpe i sikte. Jag möter inga blickar där jag raskt försöker komma inom hemmets väggar. Vill inte träffa någon jag känner. Vill inte stanna. Kniper.
Hemma. Av med kläderna. Ena skon får bli kvar. Rusar in på toan. Äntligen.
Men.... Absolut inget händer.
Jo. Till slut!
Och sen åker den andra skon av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.