lördag, april 21, 2007

Kluvet

Vad tycker jag om ekorrar egentligen? Intelligenta, näpna, kvicka, kul. Matvrak, boplundrare, bråkmakare, marodörer.

Vi har ett gäng i vårt grannskap. Upp till fem individer kan kalasa på vår fågelmat samtidigt ibland. Då går det åt frön. Jag lovar!

Ibland är de puts väck. Vi ser inte till dem på flera veckor.
Men då är de väl på rövarstråt någon annanstans kan jag tro.

Det kan vara rätt kul att studera dem. Hur den sociala rangordningen ställer till det i matkön, till exempel. Störst går först, tror man. Men det stämmer inte alltid. Ettrigast vinner.

Och ibland är irritationen stor. Kommer man ut på gården och går åt deras håll visar de klart och tydligt att man är ett oönskat inslag i naturen. Då sätter de sig käpprätt och slår med svansen mot tallegren, höll jag nästan på att skriva. Sedan blir man utskälld, efter noter. Då kan släktskapet med fjällämmeln anas. Men ekorren är fegare. En fjällämmel ger sig inte så lätt.




Just nu håller de på att byta den vackra grå vinterpälsen, mot en rödbrun variant. Inte lika lurvig, men ändå rätt vacker. Det sker olika på olika individer och i morse såg jag en som hade silvergrå kropp, rött huvud, och i morgonsolen en flammande röd svans.

De är nog rätt fina, ändå.


Andra bloggar om: ,

Inga kommentarer: