Hej tomtegubbar

Förväntansfulla samlades vi på jobbet efter klockan fyra på lördagseftermiddagen. Damerna gjorde de sista finjusteringarna. Herrarna skrockade belåtet över sina förgroggar. Kvällens färg var lila. Det kunde vi klart konstatera. Snart skulle en buss hämta oss.

Det bar iväg åt rätt håll, tyckte vi.
- Jaha! Vad var det jag sa. Det blir Hellmers. Nöjt konstaterades detta lite varstans i bussen. Tvärsäkert. Och visst busschauffören "fällde ut" bussens blinker och saktade in.
Men vi fick tji. Det var bara en vilseledande manöver. Sekunderna efteråt brassade han iväg med ny fart ut mot skogarna.

På krokig och smal väg hamnade vi till slut på Rosfors Herrgård. Vackert belägen i sin ekopark. Där väntade två tomtar, dvs VD och ekonomichef klädda i tomtedräkter och med glöggpannan i högsta hugg. Där samlades vi ute i det fria. En sprakande brasa, facklor och glada kolleger, som av någon konstig anledning blev ännu gladare vartefter.

Vi välkomnades snart in i värmen. Matsalen glittrade av levande ljus och stämning. Bordsplaceringen bestämdes av att värdarna (de tidigare nämnda tomtarna) läste upp rimmad vers för var och en av medarbetarna, från den plats, där man skulle sitta. Ett styvt jobb. Vi var ungefär 40 personer. Verserna handlade om något som var och en hade gjort bort sig med under året. På så sätt kunde man känna igen sig^*), fick en kram och en stol och snart var middagen igång.

Och tävlingarna.
Och talen.
Och julklapparna (Oj, oj, oj vilken julklapp vi fick!)
Och julklapparna (Oj, oj, oj vilka julklappar cheferna fick. Av oss.)
Och mera tal.
Och sången.
Och baren.
Och dansen.
Och dansen.
Och dansen.

Pust!

Klockan 0200 natten mot söndag, sågs en man gå genom delar av Luleås centrala kvarter, bärande en gigantisk kartong (110 x 50 x 60 centimeter) på en av sina breda axlar mot hemmet och en skön säng och sömn.

Det var jag!




*****


^*) Här är mitt "göra-bort-sig-tillfälle".