torsdag, januari 15, 2009

Godkänd - Icke godkänd

- What about this, then. Birdshit Skrejkehook, from eh... Lajdingo. Who is she. What does she want. Why visit us?

Den unge säkerhetsmannen läser uppgifterna gång på gång. Kliar sitt huvud. Funderar. Hur skall han göra?

Detta märkliga USA. Frihetens stamort på jorden. I alla fall när de själva får säga det.

Förr i tiden var svenskar tvungna att söka visum för att besöka landet. Ett krångligt formulär skulle fyllas i. Där fick man svara på frågor om vad man var för en filur. En del frågor rent imbecilla till sin karaktär. "Är du, eller har du varit kommunist?" Jag undrar hur många "kommunister" som svarat ja på den frågan. Gjorde man det var man inte välkommen. Den där blanketten skickades iväg till amerikanska ambassaden tillsammans med vattenkammat foto och pass. Sedan var det bara att vänta.

Sedan kom en tid, en ganska lång tid, då svenskar inte behövde tillstånd för att resa till USA. Det var bara att ta passet och sticka iväg. Visserligen fick man ombord på planet fylla i en liten deklaration om ditten och datten och lämna in till gränskontrollen. Men det var, eller i alla fall kändes, fritt och enkelt.

Men nu har vi hamnat i ett nytt tillstånd. Det till synes otvungna tvånget. Alla resenärer från så kallade visumfria länder skall rapportera sina avsikter med resan till paradiset. Svara på frågor på nätet. Modernt och bra. Registrera sig. Skicka iväg sina uppgifter till något centralt dataregister i främmande land.

Och jag undrar - Vem tittar på uppgifterna? Vem bedömer, på vilka grunder, vem får okej, och vem som får ett nej.

Hur går det för Birgit Skrakehök från Lidingö? Får hon sin resa.

*****


Här kan du läsa mer om det nya sättet att spåra terrorister.

Inga kommentarer: