Skogsvägen slingrar sig mellan granarna. Nattens snöfall knarrar under skorna. Några järpar skräms när vi närmar oss och flyger iväg ännu längre in i skogen.
Det är fullkomligt tyst, förutom de ljud vi själva är orsak till.
Och man vågar knappast harkla sig, eller tala högt.
Vi viskar.
Det känns mest naturligt.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.