lördag, april 11, 2015

Tomma ord

Centraliseringen i Sverige är i det närmaste sjuklig. Här lider till exempel vår huvudstad av något som börjar likna infarkt. Inga tillgängliga bostäder. Dåliga trafiklösningar. Idag hörde jag också från insatt håll att stans sociala myndigheter saknar kvalificerade chefer.

Ändå är urbaniseringen den starkaste i hela Europa. Stockholm suger åt sig på övriga landets bekostnad. Inte bara befolkningsmässigt. Alla kommuner utanför får utbilda till höga kostnader, bara för att släppa iväg kompetensen till en överhettad region.

Varje samhällsutvecklare borde inse det skadliga i beteendet, och de kanske de gör också, utan att få gehör någonstans i maktens kretsar.

I dagens DN skriver ett antal kommunchefer och slår larm, när de blir av med jobb, som mycket väl kan skötas på distans inom till exempel Skatteverket.

Regeringen säger sig också ha ambitionen att hela landet ska leva. Men bevisen för strävandena lyser med sin frånvaro, och har så gjort sedan decennier. Jag kan inte låta bli att jämföra med vår två grannländer Finland och Norge, där varenda vrå frodas på olika sätt. Där finns klara målsättningar, istället för ambitioner. I Sverige är det blekt och stilla på den fronten. Och i Stockholm klagar man på diverse brister. Brister som inte skulle finnas om viljan till decentralisering skulle existera. Men rädsla och okunnighet råder och då blir det som det blir.

I inlandskommunen Arvidsjaur invigdes i veckan det tyska (!!!) företaget BKM Mannesmanns nordeuropeiska huvudkontor. Tyskland är i jämförelse med Sverige ett "trångt" land. De har därför insett att man mycket väl kan lägga verksamheter på orter långt ifrån både marknaden och storstäderna. Heder åt dem!

Men i Sverige går det inte. För man vill vara först och störst. I Stockholm. Och leda urbaniseringsligan i Europa.

Den ledarplatsen är inget att sträva efter. Det inser varje tänkande nutidsmänniska.

*****

Inga kommentarer: