Skotska intryck (1)

Redan på flyget från Luleå var vi placerade intill varandra. Vi kände ju inte de övriga i gruppen, som skulle kampera ihop en hel vecka. Yvonne och Henry blev mina "bänkkamrater" och snart var vi alla tre i färd med att lösa Yvonnes korsord. Benke hade då redan bekantat sig med sina medresenärer på andra sidan gången från mig.

På Arlanda samlades vi på en förutbestämd plats och träffade en representant för medarrangören. Nu visste vi vilka vi var. Ett rätt moget gäng i åldrar från cirka 45 till åtminstone 74. (Folke fyllde just det under resan.) Det visade sig också att det var ett mycket glatt gäng. Inga surkartar eller gnällspikar kunde ens skönjas i det artonhövdade sällskapet under hela veckan.

Snart tog vi mark i den skotska huvudstaden. Men vi såg inte mycket av den, eftersom vårt mål för dagen låg på västkusten. Tvärs över landet, alltså. Ön Skye var vår destination. Och närmare bestämt den lilla staden Portree, där jag och Benke inkvarterades i rum 31 med namnet Sgurr na(n) Gillean. Det slår mig att jag aldrig kom ihåg att fråga vad det betydde. Men alla rum hade olika namn på The Bosville .

Där, bakom regndroppen på bussfönstret skymtar Skottlands
högsta topp, Ben Nevis i regndiset.

Resan hit gick i hisnande dalgångar, som mer påminde om Island. Särskilt påtagligt och överraskande var att våren var ungefär i samma stadium som hemma i norr. Knappt musöron på träden. Inte mycket grönt. Men vackert i kubik ändå. Vi passerade orter med exotiska namn. Tyndrum, Altnafeadh, Ballachulish och Fort Williams, där vi i regnet och dimman skymtade Skottlands (och hela Storbritanniens) högsta berg, Ben Nevis. Blygsamt i höjd med svenska mått mätt. 1344 meter över havet. Högre kommer man inte i detta land.




Skye bjuder på växlande väder. Också det av isländsk typ, det vill säga tre, fyra vädertyper per dag. Svalt var det i alla fall. Aldrig tvåsiffrigt.

Stan Portree är huvudorten. En liten idyll med vacker hamn nedanför centrum. Små affärer, Konsum till exempel, och en hel del små hotell och rum&frukost-ställen.

Vy från hotellet

Vi åker runt på hela ön. Den är inte större än att man gör det på en dag. Vi ser vilda klippstup, besöker ett museum, slottet Dunvegan, och slutligen whiskydestilleriet Talisker, där vi får smakprov.



Den köpte vi inte. Lite dyr.

*****