En helg i grannlandet, eller i alla fall i grannlänet. Kort och intensivt. Nedresa lördag, hemresa söndag. Så var det planerat och så blev det. 27 mil enkel väg. Vi var ett antal kolleger, som skulle titta på hotell och konferensmöjligheter.
Det är mitt första besök på många år. Jag kommer inte ihåg när jag var här förra gången, men det börjar nog bli 15, kanske 20 år sedan. Så det var dags. Stan har ju förändrats en hel del på den tiden. Umeå var tidigare känt för att vara lite trist. Starkt präglat av universitetet, en akademisk värld, som egentligen borde pulsera av ungdom och entusiasm. Men där låg Luleå långt före. På senare år har det dock hänt en hel del, och det hela kulminerade under 2014, då Umeå var en av Europas kulturhuvudstäder.
Nytt kulturhus, Väven. Bildmuséet, unikt gitarrmuseum Guitar The Museum, stora hotellsatsningar, en upputsning av älvstränderna med parkanläggningar. Jo det var propert. Men jag var inte särskilt imponerad av Bildmuséet. Vacker byggnad, men utställningarna där sa mig inget. Trist. Det blev en klar besvikelse.
Kulturhuset Väven med sin blankpolerade svartvita fasad, som skulle föra tankarna till björkens näver, kändes bara kallt. Ståtligt och kallt. Huset såg ut som plast. Hotellet som vi bodde på var hopbyggt med kulturhuset och i samma stil på utsidan. Insidan var däremot bättre. Och den inglasade piazzan mot anrika Stora hotellet var imponerande, med trevliga mötesplatser, butiker, restauranger.
Men det kändes som att Umeå förtagit sig. Tagit i för att imponera. Gigantiska gallerian med det förpliktande namnet Utopia var stor och innehöll inget annat än de butikskedjor som finns i varje svensk stad. Tråkig.
Tro nu inte att jag vantrivdes. Nej, vi hade väldigt trevligt i vårt gäng. En trevlig värd, kunnig och inspirerande var med oss på lördagseftermiddagen. Skratt och prat och god mat mest hela tiden. Det kanske Umeå skulle satsa mer på.
Istället för utanverk.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.