Slut på det roliga för denna gång. Igårkväll levererades vi till hemmet; sista biten tog vi lokalbussen linje 4 som går från flygplatsen till vår tröskel. Nästan.
En timme senare är allt uppackat, upphängt eller har sorterats ner i tvättunnan. Räkningarna (De kommer alltid, när man varit ute på roligheter.) läses med stort ointresse och läggs på månadshögen.
Lite TV innan det är dags för en del av hushållet att förbereda sig för en dagoperation imorgon (Dvs idag.). Har väl aldrig varit med om maken till ståhej för en liten skruv, som ska avlägsnas ur ett knä. Helkroppsdusch med någon mysko lösning, Descutan, inte en ... utan två gånger. Dessutom måste sängen bäddas med rena lakan innan den kan intas.
I morse skulle ny "dubbeldusch" göras, och jag som agerar chaufför till lasarettet i Piteå börjar undra om jag måste tvätta bilen också. Åtminstone invändigt.
(När jag för ett och ett halvt år sedan gjorde en jämförelsevis mer omfattande operation fanns ingen annan förhållningsorder än att jag skulle komma till sjuhuset på morgonen. Normalt prydlig, förstås. Men inget annat.)
Så här sitter jag nu i en trist sjukhusentré och väntar på att klockan ska bli åtta, så att jag kan åka till kontoret i den här stan (som jag inte har nyckel till) och jobba och samtidigt vänta på att pat. ska bli klar för hemfärd.
Skottland var roligare.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.