Tankar kring en resa

Nej, jag tvekade väl aldrig. Men på något sätt kändes det lite kymigt att ge sig iväg till Cypern. Som turist. För att njuta. Samtidigt som jag ser och hör om den tragedi, som drabbar Europa. Men resan bestämdes i slutet av januari och var inte avbokningsbar, så den blev av ändå. Under flygresan tänkte jag på hur privilegierad jag var, där ovan molnen, medan människorna kämpade på där nere.

Vad sker under molnen?

Att Cypern ligger ett stenkast från Syrien med allt sitt elände gjorde väl också sitt till för att förstärka den där känslan. Det är 14 mil från turistghettot Ayia Napa (Svenskfavorit. Men inte min.) till den syriska kusten. Men till Ayia Napa skulle vi inte.

Vi blev mötta av vår värdinna C på flygplatsen i Larnaca lördagskväll. Hon jobbar i Lefkosia, eller Nicosia som är den mer bekanta benämningen för oss. Motorvägen tog oss dit på 40 minuter. Ön är inte så stor. Hos henne skulle vi också få bo. Generöst, i vacker lägenhet mitt i stan.

Välkomstdrink under balkongen

Nicosia är en svårgripbar stad. Jag fick intrycket av att en massa byar vuxit ihop mot mitten. Ingen struktur. Svårorienterat. Jag var glad att jag inte körde bilen själv. Moderna byggnader samsades med gamla små hus. Centrum verkade ligga överallt och ingenstans, förutom den riktigt gamla stadskärnan. Trafiken intensiv, mycket intensiv. Här gällde det att hålla tungan rätt i mun och veta var man hade bilens fyra hörn. Att det dessutom är vänstertrafik ... Ja, det avskräckte mig från att erbjuda mig att köra.

Första kvällen övernattar vi här. Redan på söndagen drar vi vidare mot väster.

*****