Vad är det som är så svårt

Det utmärkta pronomenet hen, vållar för mig inga som helst problem. Jag använder det när det behövs, det vill säga när jag skriver eller talar om människor, ospecificerat.

I senaste numret av tidskriften Språk är det en frågeställare som har stora besvär med att tilltala en församling:
 - Mina damer, herrar och henar.
Ska man säga så, frågar hen, och jag tror att det är ett skämt. Men tydligen är det seriöst menat.

 - Men skärpning säger jag. Det räcker väl gott med damer och herrar. Varför är det så många som tror att hen är ett tredje kön? Det verkar också vara problem för även drivna skribenter, journalister med flera. Det har väl aldrig varit meningen att det ska vara annat än ett praktiskt pronomen, som ersätter det långa han eller hon.

I Finland har man inget pronomen alls för han eller hon. Där heter alla hän. Det har gått bra i ..... ja, århundraden förmodligen.

Och jag tror att de har samma slags kön, som vi i Sverige.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om Språk, Kön, Han, Hon, Hen