Lurad

Det pratas rätt ofta om källkritik i flödena på sociala medier, där både sopor och guld sprids. Det är inte helt enkelt. Men jag tror att vår förmåga blir bättre och bättre. Vi har blivit lite mer misstänksamma mot de mest flagranta dumheterna.

Själv försöker jag hålla ett kritiskt öga på det som skrivs och sprids. Men jag gör det även i så kallade gammelmedia eller traditionella media. Till exempel lokaltidningen. Här skrivs nyheter och rapporter från vårt stora län, som jag känner rätt väl efter dryga 66 års insamlade fakta i stort och i smått.

Men hur många gånger blir jag inte lurad, när det rapporteras om saker som man inte har någon som helst koll på. Förmodligen sväljer jag massor, utan att reflektera. Ibland surnar jag dock till. Det är när jag ser faktafel som är så uppenbara som i bifogade exempel.

Erkänner att jag inte hade en aning om var byn Suijivaara ligger. Där inträffade häromdagen "ett skottdrama"! Skott kan jag hålla med om. Det sköts på brevlådor och annat fast. Drama ... Nja, det vet jag inte att jag skulle kalla det. Ingen kom till skada.

Däremot reagerade jag direkt på byns placering "5 mil öster om Karesuando". Även en ung reporter på en lokaltidning borde ha viss geografisk bildning och känna till var Karesuando ligger, nämligen vid den yttersta av gränser mot grannlandet Finland. Vart placerar det Suijivaara?

Naturligtvis beslöt jag mig för att undersöka saken. Suijivaara ligger 37 km söder om Karesuando. I Sverige. I Norrbotten. I tidningens spridningsområde. Ska jag vara extra noggrann kan jag sträcka mig till att det ligger sydsydost om Karesuando. Men jag nöjer mig med "söder om".

Detta exempel må vara en petitess.

Men frågan kvarstår: Hur ofta sväljer man felaktigheter, som är av mer allvarlig natur. Där man inte känner till sakförhållanden.

Nu blev du skraj, va?

*****
Läs även andra bloggares åsikter om NSD, Media, Tidningar, Press