Det blev mer

Framåt eftermiddagen blev det lite mer uppklarnande och manade till ännu en runda, förutom den till frisören och besprutningen (Se nedan). Som vanligt drar man sig mot ljuset; den bleka sol som trots allt lyser över världen delar med sig också till oss här i norr.

Luften är frisk och stilla. Krispig, med ett svengelskt ord. Många passar på att njuta av utsikten. En del turister, en liten glad hund (ospecificerad), en stor snäll hund (schäfer), som gärna vill träffa mig. Hen får en klapp och blir glad. Alla av människosläktet riktar sina mobilkameror ut mot isen och den nedgående solen. Så även jag. Men jag tycker också att själva isen är som ett konstverk. Den fotograferar jag, och det ser jag ut att vara ensam om att göra.

Rundan fortsätter och jag hamnar lagom till fikastunden på Kulturens Hus och tar en kaffe och en mazarinkaka, medan jag sitter och filosoferar och glor på folk, som kommer och går. Men plikten kallar.

Hemåt mot tvättstugan.

*****