Nog verkar juridik vara något gåtfullt, och fullt av ologik. Det har jag konstaterat i flera inlägg under åren.
Häromdagen hörde jag i något sammanhang (Har tyvärr inte hittat igen det.) att trots ett ständigt utökat batteri av fartbevakningskameror har böter för fortkörning inte kunnat utdömas i någon större utsträckning. Det är inte det att bevis saknas. Fortkörarna är fler än någonsin, men kan inte sättas dit, eftersom bilden på föraren är för dålig. Missdådaren kan inte identifieras.
Det finns ju till och med människor, som tar på sig mask, för att kringå lagen. De sitter där som de apor de är och tar sig fram utan hänsyn till andra trafikanter och de boende kring vägen, där hastigheten av någon anledning är begränsad.
Logiskt vore att skicka böterna till bilens ägare, så får hen ta itu med den som för tillfället suttit bakom ratten. Registreringsnumret är nyckeln. Men det får man inte göra. Enkelt vore det, men juridiken sätter oförklarligt stopp.
I dagens lokaltidning NSD läser jag en sorglustig historia om Per-Olof Johansson, som 80 år gammal fått parkeringsböter i Stockholm (?!!!). Den felaktigt parkerade bilen på flotta Östermalm är en Merca av dyraste modell och så långt ifrån Per-Olofs bilpark som man kan komma. Registreringsnumret leder till en släpvagn (mer eller mindre skrotad) som ligger översnöad på hans gård.
- Den är till och med avställd, säger han.
Men se - där gick det bra att bötfälla med registreringsnumret som bas. Visserligen felaktigt noterat av parkeringsvakten, men ändå.
Så varför inte i fortkörningsfallen?
Ett exempel till. Hur kan man skicka räkning för biltullar/trängselskatt till bilägare. Har de kamerorna bättre optik, så att föraren syns bra, eller ....?
Logiken lyser alltså med sin frånvaro i juridiken.
*****
Här hittar du fler exempel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera.