Fast

Jag hade väl inte tänkt följa de där tre dokumentärerna om Kevin-fallet, som nu visas i SVT1. Men ack, vad jag bedrog mig. Fastnade redan i början av det första avsnittet och kunde inte låta bli att se "tvåan".

Vad ska man tro. Naturligtvis måste jag ta i beräkning att filmaren vill ha fram vissa sidor av hur utredningen gått till. Men jag kan heller inte låta bli att tycka att polisen gör tabbe efter tabbe. Alla är pressade. Man har inget att gå på. Bevisen räcker inte. Inte heller vittnesuppgifterna. Barnens svar blir det som fäller avgörandet. Ett avgörande som inte går att göra något åt, eftersom de inte kan straffas. Det blir ett enda stort jaha.

Men jag måste säga att det är alltför tydligt, hur barnen manipuleras till att vara fogliga. Att svara som polisen vill på de ledande frågorna. Man vill väl göra farbror polisen nöjd, på något sätt.

Det behöver man inte vara särskilt psykologutbildad för. Det räcker t.ex. med mina gymnasiekunskaper i ämnet.

Och jag får en gnagande känsla av att någonting döljs. Att man för 19 år sedan egentligen inte ville rota vidare i ärendet, för att .... Ja, vadå?

Då var det bekvämare att få till en snabb slutsats, så att man kan lämna ärendet sedan. 

Inte kommer jag att kunna låta bli att se det sista avsnittet också.
Sedan får vi se vad följderna blir. 

*****