Exklusiva vanor

Jag sitter vid min kaffekopp i solen på terrassen. På brödfatet ligger bara några håglösa rån. Typiska sommarkex. Skulle aldrig köpa en påse sådana på vintern.

- Håglösa, undrar du.

Jo, de är av vaniljtyp. Smakar egentligen nästan ingenting, men köps av tradition. En tradition behäftad med viss saknad, för vi brukar inte köpa vaniljrån.

Var fasen har citronrånen tagit vägen? De finns inte att uppbringa, oavsett man försöker på Coop, ICA eller Willys. Borta. Istället ligger där två andra typer. Den omtalade vaniljbeige och den något smaksatta chokladtypen som vi inte heller gillar.

Det här upplever jag ganska ofta nuförtiden. Jag fattar tycke för en produkt; lägger den till mina vanor, bara för att efter något eller några år se den försvinna från hyllorna i affären. Förmodligen är det väl på grund av min unika och exklusiva smak som det händer, så det jag gör är att fnysa lite och tänka på att beigeheten får stå för andra. Jag söker väl upp något nytt då, helt medveten om att förhållandet blir kortvarigt.

Det finns fler exempel.

• För två år sedan förälskade sig hushållet i en tunnbrödssort från Polarbageriet. Frisk och fröig ekologiska, runda och lagom stora och spröda tunnbrödskakor. I vintras fanns de inte längre. Nu har vi hittat ett alternativ från Gene. Vi får väl se vad som händer. Idag när vi skulle fylla på lagret, var hyllan tom!
• Under vintrarna har vi haft som vana att äta fullkornsvälling (Jo, jag vet att det vänder sig i magen på många av er, men jämför inte denna exklusiva produkt med barnditot!) Gott och magvänligt. Somrarna ägnas åt filmjölk eller yoghurt. Även fullkornsvällingens saga var all i höstas. Istället erbjöds ett alternativ, som förmodligen ansågs tjusigare: Fullkornsdryck! En slätstruken, välfiltrerad, tunn och beige soppa. "Nytt recept" stod det på förpackningen som var förvillande lik den gamla. Konstigt nog stod det inte "Ny formula". Men för vår del blev det ajöss. Dubbelt så dyrt blev det också per deciliter färdig dryck.
• När man har vanan att våtraka sig, eftersom det ger ett helt annat resultat än den elektriska modellen, är det skönt att efteråt smörja in ansiktet i en fuktkräm. I minst femton, kanske tjugo år har vi båda använt Apotekets fuktkräm. Vad hände? Jo, den försvann för ett år sedan. När jag frågade efter den fick jag svaret att den ersatts av en annan. - Den ska motsvaras av denna, sa apotekarkillen och pekade på en tjusig tub där ordet creme givet vis tagit kräm:s plats, och priset stigit med åtskilliga procent. (Minst 70%) Vi hittade alternativet hudlotion, som får duga. 

Det är inte lätt att vara exklusiv. Det kostar på. Men någon måste vara det också. Så jag fortsätter väl med det, så får ni andra blekna bort i den beigea bakgrunden. 

Håglösa vaniljkex

*****