Grannt

Varje vår placeras en stor container på gården i stan, som är till för att vi ska kunna göra oss av med både det ena och det andra. Allt från möbler till gamla skidor, trasiga blomkrukor, eller annat av större natur.

Det var där de utrensade böckerna hamnade också.

 - Åh, skulle jag kunna få hjälp med att skicka ut en fåtölj.
Vår nästan närmaste granne kommer förbi bokrensarna
 - Jovisst, sa jag. Det fixar vi.

Den var rätt stor och otymplig, den där öronlappsfåtöljen. Men vi kånkade iväg den till containern.
 - Hejdå, stolen, sa hon och klappade om den, med lite sorg i blicken.
Det var hennes makes favoritfåtölj. Han gick bort för tjugo år sedan. 
 - Tack för hjälpen. Vill ni ha kaffe?
 - Nejtack. Jag tror vi behöver lunch.
 - Javisst, ja. Ni svenskar äter ju den här tiden på dagen. Själv äter jag middag vid tretiden.
Hon är norska, och där är luncherna sparsamt förekommande.

Vi återgick till vårt - hon till sitt.

Alltmedan körsbärsträdet stod och blommade intill.

*****