Sol, sol, sol och sol

Man kunde tro att vi bor i Karlstad, men det här är Luleå (som ju har en betydligt soligare sol än värmlandsmetropolen) i mars. Till helgen går vi om sydligare breddgrader vad gäller dagsljuset, och från och med imorgon ska ett högtryck, som sägs ska stanna mer än en dag, (tro det eller ej) lägga sig över mina trakter.

Vi kommer då att isolera oss ute i stugan i skogen vid havet. Man ska ju inte träffa människor när man är i min ålder, sägs det. Så jag tar mitt ansvar.

Nej, så allvarligt tar jag det inte. Men nästa vecka var ju från början vikt för att slänga sig utför branterna i finska Levi. Länge efterlängtat. Men så blir det ju inte på grund av den där vackra mikroorganismen som vi importerat från Kina. Eller Italien. Eller Österrike. Hörde förresten att de som konstaterats smittade nu senast hade varit i "österrikiska skid- och partyorten Ischgl". Va? I den orten har jag åkt skidor för länge sedan och party var nog det minsta man kunde finna där. En pittoresk liten alport på gränsen till Schweiz. Det var nog det roligaste man kunde hitta på där; att åka skidor över till Samnaun, som ligger på den schweiziska sidan och lockar med skattefria varor, eftersom orten inte är tillgänglig via väg annat än via Österrike. Hänger du med. Där fanns alltså butiker som sålde färdigpackade ryggsäckar med sprit och cigaretter, som man alltså kunde ta över bergen till Ischgl. Jäklar vilket party!

Men åter till min hemstad. Det är långt ifrån något party här. Det vilar en avdomnad stämning över stan. Vi går ut på isen, som vanligt. Där är det enkelt att hålla sig på avstånd från andra sapiens. Det promeneras och åks spark. Eller också sitter man och försöker få ihop dagens fiskmiddag. Det lär vara rätt enkelt, om man lyssnar på en del. Andra säger tvärtom.

Vackert är det, i vilket fall.

I stadsparken är det rätt fridfullt.

*****