En så'n där ...

.. vanlig dag. En så'n där dag som blivit vanlig. En så'n där banal dag, då inget tycks hända, mer än att tillvaron är förändrad. Förändrad till en tråkighet, som man förstås borde göra något åt. Men ett virus sätter gränser.

Därför är det som händer till exempel en promenad. Idag runt Skurholmsfjärden. Jag hade en förhoppning om att få se en salskrake simma i anslutning till kanalen från Björkskatafjärden. Men den förhoppning blev bara just det. Förutom att vi mötte årets första sädesärla. Det hade jag inte hoppats på, men så blev det.

Vandringen var bra, då den slutade på Kulturens Hus restaurang, där vi hämtade upp beställd lunchmat och tog med hem. Fiskfärsbiffar med soyastekt portabello.

Men sedan då? Då blev det lite korsord. Presskonferens i radion. En slummer på soffan. Bara 10 minuter. Dagens tidningar hade jag ju redan läst, enligt de nya rutiner som jag införde igår. Så det blev mera radiolyssning och mera korsord.

Rastlösheten satte in lite senare, och jag tog ytterligare en promenad i solen. Eller aprilvädret, kanske man skulle säga. Mörka moln vakar vid horisonten. Hoppas de håller sig där.

Mörka moln över Norrbottensteatern och Teaterhögskolan. Bara aprilväder ... eller?

 Tittade in i en affär där maken till en kollega jobbar. Nyss uppflyttade från en lång period i Stockholm. Kollegan hemlängtande norrbottning. Maken smålänning.
 - Vet du, jag trivs så oerhört bra här. Det är toppen. Gu' så skönt att slippa Stockholm.

Det blev en kort pratstund, innan jag traskade vidare till mitt gamla jobb, där jag tittade in i bedrövelsen. Dels Coronaläget. Alla är permitterade och jobbar bara 40%. Dels håller hela kontoret på att flytta till nytt ställe. Röran i lokalerna var påtaglig. Men kompisarna försöker hålla humöret uppe. Det är säkert inte så lätt.

Jag kände mig oförskämt lyckligt lottad i sammanhanget. Månadens pension har ju dykt upp på mitt konto, utan problem.

Vem vet hur länge den gör det.

*****