Fridfullt

Solig måndag är vad vi vaknar till. Lat känner jag mig också. Och lite privilegierad. Förutom självkarantän har jag ju inte så mycket att klaga på. Lång frukost och kläderna på först vid elvatiden.

Men sedan lagade jag en automatisk dörröppnare i trapphuset. Den har gått sönder då och då, men jag har kommit på knepet, så att den kan funka igen. Särskilt känsligt eftersom granne Rickard, som använder rullator behöver använda den. Träffade senare vår ordförande och berättade att jag fixat dörren. Felet var tydligen rapporterat till någon extern tekniker. Det här blev billigare.
 - Fast jag kommer ju att kräva arvode, sa jag.
Fick ett skratt till svar.

Därefter möblerade vi innergården. På begäran.
En av de äldre damerna på gården lät undslippa den.
 - Tänk om någon kunde ställa ut möblerna där på övre terassen.
Benke råkade höra det, men sa inget.
Det fick bli en överraskning att de nu står där. Två olika sittgrupper med bord. Kompletterar de stora matgrupperna som redan stått ute på nedre grästerassen i flera veckor.

När det var gjort blev det runda ut mot Gültzauudden, där vi fick skåda förskolornas sommarblomsodlingar.
 - Ni måste gå och titta, sa en dam som precis kom därifrån.

Fridfullt simmade ett bläsandspar i den lilla dammen en bit bort. Häggen blommar överdådigt. Tror aldrig jag upplevt att vi har så mycket hägg här i innerstan. Stora, enorma träd fulla med blommor.

Snart kommer vi in i det brusande stadslivet igen. Det gör väl inte särskilt mycket skäl för "brusande" av känd anledning. Här råder också en sorts fridfullhet.



På den stora lokalbussterminalen har ett piano ställts ut. Fritt fram för vem som helst att klinka på. Men eftersom jag varken kan spela piano, eller väntar på bussen, så blev det inget.

Men precis innan vi passerade där hördes toner.

*****