Vi laddade ...

.. en termos och en låda med bullar och gav oss iväg på en liten fotvandring. För som vanligt hade SMHI fel. Solen skiner. Ganska svag vind. Visserligen moln här och där, men de ser inte särskilt hotfulla ut. 

Vi går ut mot havet. Längs isbrytarkajen, där Atle, Frej och Ymer ligger och väntar på vintern. Den fjärde stora isbrytaren Oden är förstås på uppdrag redan. Säkert någonstans i nord- eller sydpolstrakterna så här års, bebodd av forskare. Så brukar det vara.

Men vi funderade lite över var personalen från de tre brytare som ligger här hela sommaren, tar vägen, när det inte är säsong. För de är väl knappast säsongsanställda, va? Eller ligger de däruppe på soldäck och slappar och läser böcker. Kanske finns det en liten pool på taket. Vad vet jag. De lär i så fall ha en rätt lång semester. April - januari, eller något sådant. 

Vi passerar som sagt och går vidare och träffar på sandstränder. Så här års inte särskilt välbesökta. 

Vi stannar till vid en liten båthamn, där bara 4-5 båtar ligger hemma och tar vårt fika. Lätta krusningar på havet. Fantastiska moln över inlandet. 

Det blir inte samma väg tillbaka till stan igen, utan vi gör en rätt stor omväg, men närmar oss bebodda trakter rätt snart. Kåkstaden Svartöstan ligger i söndagsslummer. 

 

Örnäset möter med hattifnattar i en gångtunnel. Vi möter en citronfjäril bland kvarvarande rödklöver, och när vi nästan är hemma i stan igen träffar vi en tegelröd ängstrollslända som inte är det minsta blyg. Jo, om jag petar på en vinge lyfter den och gör en sväng, men sätter sig snart någon meter bort och låtsas som ingenting. 

Tegelröd ängstrollslända.

Det blev en knapp mil under fötterna. Rätt svettigt, eftersom vi hade klätt oss lite fel. Vi räknade med att de 14 grader som starten erbjöd, tillsammans med vind, skulle vara lite höstlika, men där bedrog vi oss. Det blev varmt, särskilt när vi fick den då svaga vinden i ryggen, och solen lyckades navigera mellan alla moln. Konstigt! För det brukar vara tvärtom.

*****