En sån där dag. Då inget särskilt händer. Man träffar inga bekanta. Gör inget speciellt. Jo, i och för sig åt vi lunch ute. En god lax på Wallstens. Och faktiskt - framåt eftermiddagen gick vi ut och fikade också. Ta mig rackarn träffade vi inte bekanta också. Eller de träffade oss, eftersom vi redan satt med våra jubileumsbakelser när de dök upp; våra grannar.
Ja, sen planterade jag lite blommor i en kruka på loftgången, läste bok och ... nåt mer blev det inte, mer än två avsnitt av Scott och Bailey .
Så inte hände det nåt.
 |
Kompis Anders var ute och gick en kvällspromenad, och skickade en bild på Norra Stadsfjärden i solnedgång.
Inte alls särskilt slätstruket. |
*****
4 kommentarer:
Jag tycker att det finns gott om såna "det-händer-just-ingenting-dagar" sen man blev pensionär. Å andra sidan var det just det jag längtade efter, då, när det var som mest stressigt på jobbet.
@ Elisabet
Men jag tycker man har lättare att bli uppgiven, eftersom allt handlar om pandemin med tillbehör. Allt är redan kommenterat. Allt från folks dumhet, till Israel-Palestinakonflikten, Paradise hotel med mera, med mera.
Förr hade man i alla fall Trumps kreativitet att beskärma sig över. 😊😉
Bert: ja, så är det också. Å andra sidan tycker jag att människor verkar vara mindre uppgivna nu, när vaccinationerna kommit igång. Det var länge sedan jag såg - eller mötte - sååå många till synes glada medmänniskor/grannar etc.
@ Elisabet
Jo, det har jag börjat fundera över, för ett inlägg.
Skicka en kommentar