.. sådär händelselöst som det kan vara ibland.
Till slut tänkte jag att jag skulle få lite stimulans genom att gå och sätta mig på ett fik. B var på studiecirkel.
Jag gillar ju att bara sitta och titta - eller glo - på folk. Jag fick utmärkt plats vid fönster ut mot gågatan. Men inte fanns det nå'n att glo på. Besviken gick jag hem och fördjupade mig i min bok istället.
*****
Under pandemin parkerade jag på Coop's parkering och glodde...Maken jobbade natt,och sov på dagarna...När väggarna började ramla in på mej,tog jag bilen och drog...Pandemi helvetet förstörde så mycket för oss...Vi flyttade,sålde vårt gamla hus,köpte nytt,I en annan kommun...Hade jobb på gång,som sket sej,p g a pandemin..
SvaraRadera@ Anonym Blyger
SvaraRaderaJa, pandemin ställde till det för oss alla på ett eller annat sätt. Och sen kom Putin på att han skulle förstärka eländet.
Själv tackar min lyckliga stjärna för Hemköp, 8 km härifrån. Utan ett par besök där per vecka, hade jag blivit galen. Sommartid är det annorlunda, men nu och framåt ..., hjälp. (Pv arbetar heltid och klarar sig från eventuell galenskap ,-).
SvaraRadera@Elisabet
RaderaMan behöver se folk ibland.
För att bryta det händelselösa fick vi händelser mer än vi tänkt. Lördagen i fullkomligt snö- och trafikkaos åkte vi till det näst största Ikea, det största numera Manilas, kanske bäst att vända sa jag men se det var omöjligt. I motsatt riktning låg bilar i rad avkörda eller tvärs över vägarna, ambulanser flera före oss som inte kunde vända, fick köra långt innan, samtliga bussar kanat iväg eller hade stopp. De ledade stod vridna tvärs över vägar framför trafiken. Vi kom fram. Till ett överfullt Ikea, åt julbord, handlade lite som vi tänkt. Rörigt och fick intryck att alla var nyanställda. Dessutom hängde sig alla kassor, obehagligt när kort skulle dras. Familykortet en historia i sig som alla blippade med vid julbordet för att få rabatt och ett presentkort på 50 kr. Det presentkortet stängde sen hela systemet i utgångskassorna. Arma personal där, ingen chef kom eller gav stöd. Personalen i övrigt visste noll om någon frågade om något eller brydde sig inte. I väntan fick jag en kompis som nära på bjöd hem mig till det kök som skulle levereras och byggas till jul😄
SvaraRaderaSen mot söder, hur det gick till vet jag inte men fram kom vi. Övernattade hos kära dotter och på söndagen var vi på julmarknad i Gnesta, helt underbart fin och Astrid Lindgren-anda i hela byn, orten, fd köpingen är det en speciell känsla. Unik miljö och som ett paradis. Och vilka snömängder i det vackra sagolandskapet och nu med ljus och belysning överallt. Vackraste julkortet. Och så trevliga människor, en del bekanta, andra kändisar.
Sen skulle vi hem också och hann precis innan trafiken blev totalkaos så bilisterna lämnade sina bilar i köerna och tog tåget norrut. Vi kom hem! Stannade på stora Coop där folk på utgång rasade ut i halkan, köpte några julblommor och där på en stol satt en man, pensionär tror jag. Med allt sitt bohag i en vagn och fick sitta hela öppettiden men sen?
Det är tragiskt att det ens är så i detta så "fantastiska" land. Och räddningen att få mat och ibland tak över huvudet är enskilda, privata organisationer och kyrkor som går tillsammans. Men politiker kommer inte och ser verkligheten. Något enstaka undantag kan finnas.
Och visst har dessa pandemiår blivit märkliga och hur de har det i krigsland kan vi inte fatta, vilken styrka de visar och vilken styrka presidentparet har, såg intervjun med dem. I historien, även här i grannländer under världskrigen så sticker ledning och kungahus bums och så idag gör drabbade, lyfter med pengarna i en helikopter och lämnar folket. Men det ger hopp med motsatsen.
@ Monica
SvaraRaderaTack för din berättelse. Du ska börja blogga!
Håller med dig om Ukrainapresidenten.