Är du en så´n där "ska bara"-typ. Jag erkänner att jag nog kan hänföras till den skaran. I alla fall då och då. Det retar mig ibland. Men andra gånger är jag väldigt tolerant mot mig själv och tycker mest det är lustigt. För jag kommer på mig själv, när jag råkar in i beteendet.
Vad talar jag då om? Jo - jag står där i bara mässingen och väljer kläder för dagen, då jag plötsligt får syn på att dörrhandtaget i klädkammaren är smutsigt, varpå jag springer iväg efter en trasa. Och på vägen efter trasan ser jag plötsligt hur en krukväxt är i desperat behov av vatten. Det är akut, så då går jag och hämtar vattenkannan. Lite för hastigt, så jag råkar skvätta ut lite på väg till krukan, men då har jag ju en trasa i handen, tack och lov. Jag kan alltså torka upp spillet direkt, och när jag vattnat färdigt och går tillbaka med kannan lägger jag ifrån mig trasan också och går tillbaka till klädkammaren. Jäklar - jag skulle ju torka dörrhandtaget. Nåja, jag klär mig först och hämtar trasan sedan. Så får det bli. Och då hör jag hur brevlådan därute på loftgången slår igen med en smäll. Oj - post. Det får man ju på sin höjd bara varannan dag nuförtiden. Måste se vad det är som kommit. Går ut och tömmer lådan, går in till köksbordet och börjar öppna de två försändelserna som kommit. Va!?? Har jag inte betalat prenumerationen på tidningen VI. Det måste jag kolla. Går in på "kontoret" öppnar datorn och loggar in på banken. Jovisst. Det är betalt, men jag ser att jag lagt in fel förfallodatum, så pengarna har kanske kommit in först idag. Då förstår jag. Men, vad är det där för meddelande som har kommit i e-posten? Bläddrar in för att undersöka, bara för att konstatera att det inte var viktigt. Men kolla ... syrran fyller ju år idag. Jag måste ringa bums.
Ja, sådär kan det hålla på ... vänta nu - torkade jag av dörrhandtaget ...?
*****
Jag kunde skrivit det där själv! Men min sak skiljer sej lite...När jag ska till något som är tidsbestämt,typ läkare ,tandis eller bara träffa någon. Är färdig klädd,i god tid.Färdig att åka..Dååå kommer jag på att blomman behöver vatten eller handtaget behöver torkas...Hatar när folk inte passar tider och är själv alltid i god tid.Men dom gånger detta händer,får jag stressa ihjäl mej,men hinner i tid ändå.Och har jag berättat detta för någon,får jag heta vimsig...Haha...Vilket är långt från verkligheten...Och kommit på att det är människor jag berättat för, som själva inte är så noga med andras (vänta) tider...
SvaraRaderaJomän, det där känns igen. Gör inte alla så?
SvaraRaderaDu är inte ensam … även jag kunde ha skrivit det där själv! Ytterligare en som skrivit träffande om detta är Cecilia Hagen i en ”lägesrapport vid 60+”.
SvaraRadera@ Blyger, Kristina och Thalassa
SvaraRaderaDet är nog ett rätt vanligt fenomen. Men ganska irrationellt.
Roligt skrivet! Påminner ju litet om begreppet ’hålla många bollar i luften” som jag var fena på under åren hemma med småbarn. Men det är ju mera att hålla koll på mycket samtidigt. Du går från en sak till en annan och hittar hela tiden nya saker att göra innan du - eventuellt? - kommer tillbaka till ursprungsuppgiften.
SvaraRaderaJag fungerar absolut inte så och skulle bli helt galen på mig själv om jag ”vimsade runt” på det sättet. Har en man som har såna tendenser och det resulterar oftast i att allt tar mycket längre tid, det stökas runt med saker vi inte varit överens om och det stör mig om jag sitter med något som kräver lugn och ro. ”Vad håller du på med?” är därför en rätt vanlig fråga här hemma och svaret är alltid just ”jag ska bara”. Har en mamma och bästa väninna som också gör som du men de kan överhuvudtaget inte vara stilla utan måste ständigt vara igång. Det var värst efter pensioneringen och har lugnat sig lite men hör till personligheten tror jag. Är du sådan också? Blir lätt rastlös och uttråkad och vill att det ska hända saker hela tiden?
@ Monet
RaderaNjae - det mesta av det där var påhitt. Det händer att jag vimsar ibland. Men jag har oftast kommit på mig själv med det och sagt: SKÄRPNING, Bert!
Kul att så många erkänner.