Lunch blev det på ett annat ställe, där jag blev lite störd av en fjäril, som envisades med att fladdra omkring ett par meter ifrån oss. Jag ville förstås ta en bild. Men det var tji. Kunde dock konstatera att jag nu för andra gången i mitt liv, råkat på en segelfjäril. Första gången var i måndags. Kul.
Siesta på hotellet innan vi gick ner till stranden för lite parasollskugga med havsbrus. Ett brus som gjorde att bad inte var att rekommendera. Blåst och underströmmar.
Dagen gick vidare med trevliga restaurangbesök.
*****
6 kommentarer:
Dina 36 grader var under våra sista franska somrar snarare regel än undantag. Det var lika ofta mellan 38-40 grader - ”som att ha feber” - och inte en chans att vistas utomhus. Man kunde vara ute fram till elva, sen var det inne hela dagen med full AC och stängda fönsterluckor till minst kl 20.00. Urtrist. Hunden fick snabbt bäras till gräset i trädgården för att inte bränna trampdynorna, hela samhället var tomt och ödelagt - nej fy, det var inget liv för oss och inte för lokalbefolkningen heller. Bidrog i högsta grad till vårt hemflyttsbeslut. Jag klagar därför inte ett dugg på normalt svenskt sommarväder - har man levt i ökenhetta vet man vad som är att föredra! Flera män, inte bara Michael Mosley har rapporterats försvunna efter vandringar nu i Grekland, läste jag i morse i SvD. Ni är ju klokare än så förstås!
Inte heller här vid detta avsnitt verkar bad vara att rekommendera. Förfärlig, förrädisk småsten i olika, kanske vassa positioner, som en distinkt spärr mot det lockande havet. Hit men inte längre säger mig mina känsliga fossingar/fotsulor.
Men filemang är fotot ju, ren, skön andlighet ända in i evigheten. Här varé mången människas favoritfärg minsann - flått i blått i studie i allehanda tjusande nyanser och så litet vågkammat smaragdgrönt intill stranden.
Så, ha det fortsatt gott ni två resenärer och äventyrare! Nu har jag snöat in på den där segelfjärilen. Hoppas, hoppas den kan vara vänlig nog att segla in för en kort sittning. Du får locka med något sött.
Ja, precis som herr Wiman skriver, så faller man ju pladask för färgskalan i havet! Jag trodde att jag hamnat i himlen när jag första gången besökte Rhodos (1982) och från hotellet bara hade 50 meter till just detta .., och tvärdjupt var det också! Som en dröm!Det var annat än Malåns kalla vatten.
@Thord Wiman
Tack för finord. Men fjärilen är för mig förlorad. Hemma i norr igen, lär jag inte få se den.
@Elisabet
👍🙂
Åh,vilken vacker fjäril🫠 Åh,vilken hemsk värme. Är ändå förvånad att folk inte förstår att hålla sej I stillhet..Men man överskattar sej själv,tror jag..Ja,inte jag själv då,så klart😂 Hatar värme,och gör så lite som möjligt 😅
Skicka en kommentar