Mitt förhållande ...

.. till humlor, är som bekant gott. Mycket gott till och med. Det hänger i sedan barndomen, då jag chockade mamma med att gå omkring i mosters rabatt och klappade humlorna på ryggen. Jag tyckte de var så fina.

Åsikten har hållit i sig, och det händer också nu.

Idag träffade jag på en av de minsta arterna bland de 40-tal som finns i Sverige. En trolig 'taigahumla'. Det där att känna igen de olika modellerna är inte helt enkelt. 

Den krabaten hade inte alltför stor tveksamhet till att handhälsa. Efter besöket var den till och med lite tveksam att kliva tillbaka till den renfana där jag mötte den. Men snart sa vi hejdå.

Humlor är bra!

Liten - jo. Här vinkar hen från mitt lillfinger. Foto: Benke..

*****