Va .....??

Skulle jag?!!!!














*****

Dysimagisk

Är du en dysimagier? Kanske vet du inte vad det är. Men hur en dyslektiker fungerar känner du förmodligen till.

Jag vet inte om det finns ett ord som heter dysimagi. Ordet dyker först upp i en liten artikel i dagens DN Kultur (Pappersupplagan). Anders Annikas (jo, han heter så) ondgör sig över en sak, som även jag har retat mig på. Nämligen hur många verkar acceptera förvrängning.

Själv reagerar jag direkt. Andra kan sitta och stirra på en TV där bilden är fullständigt overklig, utan att reagera. Jag tänker på oajjdskriiiiiiiiiin.

Ledsen. Men jag ser inte ut så här:

Inte ens efter ett glas champagne.

Tydligen spelar det ingen roll för en del personer, som glatt stirrar vidare, helt fascinerade över alla tum, som TV-skärmen representerar. Huvudsaken är att det är stort, verkar det som.

De måste lida av dysimagi, dvs bristande förmåga att läsa bild.





(Det handlar förstås om teknik, som inte alltid för utvecklingen framåt. Fenomenet uppstår när gamla tv-inslag ska visas på bredskärm och distributören inte bryr sig om hur det är inspelat. Jag tycker det är nonchalant och har svårt att acceptera det. Tack och lov har jag ännu ingen bredbildsteve. Och när den dagen kommer, hoppas jag att dysimagierna har fått sluta som teveproducenter.)

*****


Andra bloggar om: TV, Teknik, Dysimagi, Förtrollning

From förhoppning

"Frisk, arktisk luft sveper ner över landet", säger meteorologen.

Jo, minsann! Det känns. Särskilt efter en sådan fin och varm sensommarhelg som nyss avslutats.

Får vi nu bara hoppas på samma meteorologspråk i november, december, januari, februari och mars också.

*****

Ängdalsro 26 september efter solnedgången

(Klicka gärna på bilden)

*****


Andra bloggar om: Norrbotten, Den ljusa kusten, Luleå Skärgård

Ja, det blev förstås ...

.. middag där på kvällskvisten efter bastun.

Vi började med en bruschetta på stenugnsbakat rågbröd från Avan, med frästa norrbottniska kantareller, vitlök och havssalt. Enkelt och urgott.

Huvudrätten var helgrillad oxfilé, i så där fint rosaskimrande och saftiga skivor, som bara smälter i munnen. Rostade grönsaker till och en sallad på ärtskott. Såsen var av hemlig art med smak av ost.

Till detta serverades hemliga viner. Inte mindre än tre olika. Trodde vi. Det hela var fixat som en vinprovning, dvs alla viner serverades parallellt. Vi doftade, vi snusade, vi smackade och rullade med tungan. Bedömde och undrade.

När täckelset föll visade det sig att det var samma vin i alla glas. Förutom en väsentlig och kul detalj. Det var tre olika årgångar. 1993, 1995 och 1997. Intressant att årgångarna kan skilja sig så. 95:an var mesigast. 97:an godast till en början. Men sedan tog 93:an priset. Vinets namn: Brunello di Montalcino. Finns i en mängd varianter på Systemet. Jag vet faktiskt inte vilken av dessa vi drack. Men det var i vilket fall samma sort i alla flaskorna. Kul vinprovningsidé.

Dessert blev det förstås också. Vaniljkokt päron på hallonspegel, grädde och mintchoklad.

Å kaffe.
Å cognac.
Å bra musik.
Å kul snack.

Och god sömn framåt småtimmarna, långt efter midnatt.

Ett varmt tack till vårt värdpar M. och A.


*****

Höststrand

*****

Och ännu efter . . .

. . bastun kan vi sitta ute i den, faktiskt, ljumma kvällen för att svalka oss. Vi hör svaga vågor mot stranden. En sjöfågels vingslag över vattenytan. Stilla samtal i väntan på middagen.

Framme

Äntligen helg

Vissa lördagar måste man jobba. Det kräver våra kunder av oss. Helgen känns lite stympad.

Men nu på eftermiddagen bär det iväg ut mot havet. Inte vårt, men goda vänners.

Molly har lämnat sin flock

Tack för att vi fått vara med.

*****

Bara en bild

Skrajset

Med spriten ska vi blaska.
Virusdöd på flaska.

Då uppstår en brännande fråga:
Hur ska man våga?
*****

Och vad har vi lärt oss idag då

Jo ... Att polisen inte lärt sig nånting.
*****

Polack?

Att sitta i kontorslandskap har sina för- och nackdelar. Ibland är det väldigt bra att ha lite koll på vad som händer runt omkring. Och ibland blir det riktigt kul.

- Hur är det nu man gör en skärmdump,?
- Control och Print screen, säger jag.
- Få se, var....?
- Där uppe. Fjärde från höger.
- Jaha. Där det står PrtSc, säger A. Hon uttalar det som ett ord.

- Vadå, frågar B, som snappat upp delar av vår konversation från en annan del av lokalen. Honom har jag ju nyss bokat. Vad är det med den?

*****

Ekonomiskt omogna

Läser i bladet om att ett vaktbolag i Luleå anställer 48 personer. Det är väl bra att folk får jobb.

Men när jag ser orsaken blir jag lite fundersam.
Bolaget skriver i ett pressmeddelande:

"Finanskrisen har medfört att alltfler konsumenter väljer bort kreditkort till förmån för kontanter. Många tycker att det ger bättre kontroll över ekonomin. Även försäljningen av begagnade produkter ökar i kristider och där används nästan bara kontanter. Det stärker behovet av säkra transporter."

Dessutom ska ett nytt valv byggas i Umeå (Trettio mil söder om Luleå!???) för förvaring av kontanter, berättar företaget.

Tänk - jag trodde vi hade kommit längre i utvecklingen. Är det fortfarande så att "många" inte kan hålla koll på ekonomin om man inte har sedlar på fickan? Sådant pratades det om när de flesta kort var så kallade kreditkort, mer än betalkort. Och det var längesedan.

När jag sedan hör morgonens nyheter på radion om ett spektakulärt rån, som verkar ha genomförts med helikopter i en värdedepå i Svealand, så ter sig nybygget i Umeå och nyrekryteringen i Luleå än märkligare.

Men det är klart. Åtgärderna följer ju regeringens så kallade "jobblinje". Hederlig, som ohederlig spelar mindre roll. Rånare, väktare och poliser får mer att göra.

*****


Läs mer i DN. Eller hos SR.

Jag tycker mycket bättre om ...

...

Bilden lånad från serieforum.se utan lov.

*****

Jag hoppas verkligen ...

.. att inga statliga stöd utgår för att genomföra kyrkovalet. Det tycker jag medlemmarna i klubben får betala. Precis som i alla andra frivilliga sammanslutningar.

Men när man ser valpropagandan kan man lätt få för sig att det är allas angelägenhet och att kyrkan ska styras politiskt precis som staten.

Fast med tanke på det låga valdeltagandet spelar det kanske ingen roll alls. Ett spel för gallerierna bara.
*****
Andra bloggar om: Kyrkovalet, Staten, Svenska kyrkan

Bara en bild

När solen gått ner.

(Klicka på bilden, så ser du även att sälarna kommit till sitt grund i vänstra delen av bilden, borta vid ön. Där tillbringar de förmodligen natten.)

*****

Recept

Nu är det ju inte så att jag bara ägnat dagen åt att elda. Jag har naturligtvis bakat höftlimpa också. Och eftersom det heter höftlimpa så är det bakat på en höft.

Här är "receptet":

• Blanda lämpliga mjölsorter i en stor bunke med
• torrjäst
• rapsolja
• salt
• en näve solrosfrön kan också få hänga med
  
• och en knapp liter vatten som gärna kan vara lite ljummet

Bearbeta till en smidig deg. Eller, egentligen behöver den inte vara så smidig. Bara det blir en deg. Det där gjorde jag när jag diskat frukostdisken.

Låt jäsa. Håller den på att krypa ur skålen, dänger du till den ordentligt så att den lugnar sig igen. Det kan du göra en gång till om den verkar obstinat.

Under tiden kan du t.ex. gå ut och röja på tomten, som jag.

När degklumpen börjar titta över kanten för tredje gången har det gått en fem-sex timmar.
Då bakar du ut den i tre limpor. Sen är det vilopaus. Ta en slummer, en dusch, eller promenad. Du hinner läsa lite i favoritboken också.

In i ugnen (översättning för skåningar: ugg-nen, eftersom ni säger Aggneta åt de stackare, som egentligen heter Agneta med ett "ang" i början.). Det bästa är om den är varm. Det går liksom fortare då. Låt den gärna vara 225 grader, när du sätter in limporna, men sänk till 175 grader direkt.

Sedan kan du läsa några fler kapitel, för det tar cirka 35 minuter innan limporna vill ut igen.

Så här blir de:



Och så säger folk att det är jobbigt att baka matbröd.
Va!??

*****

Förmodligen en dödssynd

Denna sensommardag, med ljumma vindar och sol, har jag nog gjort mig skyldig till ett slags frosseri.

Jag har röjt. Ris, grenar, kvistar, småträd. Förra hösten parkröjdes på vår allmänning. Från vår stuga har vi sett hur avklippta grenar legat och gulnat i sommar och nu när markvegetationen börjar glesna (Blåbärsriset döljer inte så bra längre.), så ser det för skräpigt ut i vårt grannskap. Nu tog jag tag i saken.

Eldslågorna stod upp mot den blå himlen flera meter höga. Jag bar och stretade och fyllde på i flera timmar. Det tar aldrig slut. Svetten lackar. Det är varmt i luften och hett vid elden.

Jag tycker det är kul att elda. Inte så att jag har pyromanistiska (heter det så?) böjelser, men ändå.

Så slår det mig plötsligt. Här står jag och eldar upp något som egentligen skulle kunna användas på ett bättre sätt. Allt går upp i rök, och ingen energi tas tillvara.

Om till exempel en namibisk familj såg mig, skulle de förmodligen gråta. De, som får slita ihop bränsle genom att i sitt torra ökenlandskap vandra långa sträckor.

Denna dag har jag förmodligen slösat upp en årsförbrukning.

*****