Se så fint ...

.. trädgårdsmästare Jösse har ansat pensékrukan på västra altanen. Allt bjäfs borta. Nu stilrent och minimalistiskt. Synd att han inte passade på att måla allt helt vitt och sätta dit en Carpe diem-skylt, också. Då hade det varit fulländat.

Nåväl - det finns ju fler krukor.

*****

Jaha

Nu har han vänt. Trumpeten i USA har nu plötsligt tydligen tagit WHO till heders igen. Han stoppade ju USA:s finansieringsdel av organisationen för att han tyckte den skötte sig dåligt.

Igår pratade WHO väl om Sveriges coronastrategi. Att vi förmodligen gör rätt.

Och vips ... så blir vi plötsligt ett bra exempel även i den förmodligen sinnessjuke presidentens förvirrade värld. Han tycker nu att vi uppför oss väl.

Undrar hur länge det håller.

*****

Man är ju ...

.. flexibel. Ena dagen stadsliv. Nästa dag havs- och skogsdito.

Det blir en lugn Valborgshelg av karantänskaraktär.

*****

Ombytta roller

Det är väl bara att vänja sig.

Hämtat från Facebook.

*****

En så'n där ...

.. vanlig dag. En så'n där dag som blivit vanlig. En så'n där banal dag, då inget tycks hända, mer än att tillvaron är förändrad. Förändrad till en tråkighet, som man förstås borde göra något åt. Men ett virus sätter gränser.

Därför är det som händer till exempel en promenad. Idag runt Skurholmsfjärden. Jag hade en förhoppning om att få se en salskrake simma i anslutning till kanalen från Björkskatafjärden. Men den förhoppning blev bara just det. Förutom att vi mötte årets första sädesärla. Det hade jag inte hoppats på, men så blev det.

Vandringen var bra, då den slutade på Kulturens Hus restaurang, där vi hämtade upp beställd lunchmat och tog med hem. Fiskfärsbiffar med soyastekt portabello.

Men sedan då? Då blev det lite korsord. Presskonferens i radion. En slummer på soffan. Bara 10 minuter. Dagens tidningar hade jag ju redan läst, enligt de nya rutiner som jag införde igår. Så det blev mera radiolyssning och mera korsord.

Rastlösheten satte in lite senare, och jag tog ytterligare en promenad i solen. Eller aprilvädret, kanske man skulle säga. Mörka moln vakar vid horisonten. Hoppas de håller sig där.

Mörka moln över Norrbottensteatern och Teaterhögskolan. Bara aprilväder ... eller?

 Tittade in i en affär där maken till en kollega jobbar. Nyss uppflyttade från en lång period i Stockholm. Kollegan hemlängtande norrbottning. Maken smålänning.
 - Vet du, jag trivs så oerhört bra här. Det är toppen. Gu' så skönt att slippa Stockholm.

Det blev en kort pratstund, innan jag traskade vidare till mitt gamla jobb, där jag tittade in i bedrövelsen. Dels Coronaläget. Alla är permitterade och jobbar bara 40%. Dels håller hela kontoret på att flytta till nytt ställe. Röran i lokalerna var påtaglig. Men kompisarna försöker hålla humöret uppe. Det är säkert inte så lätt.

Jag kände mig oförskämt lyckligt lottad i sammanhanget. Månadens pension har ju dykt upp på mitt konto, utan problem.

Vem vet hur länge den gör det.

*****

Blandad kompott

Rastlösheten tar tag i mig, och jag måste ge mig utanför hemmets väggar. För att se natur och för att se folk. Nu blev det inte så väldigt mycket av den sistnämda kategorin. Det är faktiskt rätt dött ute på stan.

Jag går längs hamnen för att få solen i ansiktet. Isen ligger. Jag ser pimplare långt därute och en svävare glider fram en bit längre bort. Men sparkföret är det illa med.

Vidare ut mot yttersta udden och så småningom kommer jag in mot centrum igen. Vid hushållningssällskapet har en yrvaken rådneedodrendon, du vet en så'n där buske som ungdomarna i Femböckerna gärna gömde sig bakom i prekära situationer, och som jag aldrig orkade stava mig igenom, vaknat till liv. (Jo, femböcker läste jag gärna. Men det var det där busknamnet jag aldrig fick till.)


Går förbi länsmuséet där parken håller på att renoveras. Men muséet är stängt. "Until further notice".

Verkligheten har blivit en annan.

*****

Nya vanor

Jag har en liten nackdel. Det är sant. Förstår om du har svårt att förstå det. Inte heller gäller det baksidan på huvudet och ner mot ryggen, för den nackdelen är lite större.

Saken är den att jag ofta skjuter upp. Inte i någon allvarligare mening. Det gäller läsning. Av dagstidning. Av en av de dagstidningar det här hushållet prenumererar på. Den som kommer i brevlådan blir snabbt läst till frukost.

Men den där digitala, DN, får oftast min uppmärksamhet framåt sen eftermiddag och kväll. Kanske hänger det ihop med att det blev så, när jag jobbade. Jag hann helt enkelt inte ta DN på morgonen. På den tiden i pappersform. Den blev en "kvällstidning" för mig.

Men ibland blir den faktiskt oläst. Jag läser nämligen e-tidningen, dvs den som ser ut som papperstidningen, men på skärm. (Den andra versionen, som ständigt uppdateras under dagarna, hoppar jag över. Där får SR:s och SVT:s sajter hoppa in istället.)

Men nu från och med idag blir det nya rutiner. Se bara på bilden till vänster. Jo, det är tepåtåren som skymtar där uppe till höger. Morgonrocken skymtar nertill och digitala DN däremellan. Se där! Det funkar.

Nu gäller det bara att gå vidare. Jag har nämligen samma egenhet med uppskjuten läsning, när det exempelvis gäller tidningen VI, eller Filter. Jag vill liksom spara på godsakerna. Och precis som med lösgodiset i affären (som jag tack och lov alltid kommer att undvika), så undviker jag att kasta mig över de två tidskrifterna, när de hamnat i brevlådan. Så nu har jag april månads VI oläst. Vilken dag som helst kommer majnumret. Filter, däremot kommer bara varannan månad, så då ska jag väl hinna med det numret innan juni-julieditionen dyker upp. (Fast ibland är det rätt svårt. Filters artiklar är ibland "boklånga".)

Uppryckning påbörjad. Vi får se hur det går.

*****

Jaha ...

.. vad hittar man på idag då? Ja, man kan ju alltid sjunka ner i skuggan av den grekiska [Den kom därifrån för snart fyrtio år sedan. Lång historia. (Länken räcker inte till. Det finns ännu en "sväng".)] hibiskusen med en bra bok.

Efter att man varit ute på någon runda, förstås.

*****

Inredningstips

Igår, när jag rensade vår perennrabatt, hittade jag rätt stora "pälstussar" precis vid krolliljorna.

Tidigt i morse, mycket tidigt, förstod jag vem som donerat pälsen. Då såg jag nämligen en av våra frekventa harbesökare ute på tomten. Hen hade klätt om. I alla fall delvis. Det vita huvudet var så gott som hargrått. Resten av kroppen var starkt gråsprängd. Där hade vi alltså donatorn.

Man ska vara snäll med fåglarna. Inte bara mat behövs. Nu pågår bosättning. Högsäsong. Nybyggnad såväl som renovering.

Alltså gjorde jag det enda rätta. Jag samlade ihop harpälsen och fäste tussen med en klänypa i vår stora syren.

Det tog 12 minuter innan den första byggherren, en blåmes, tog för sig. Det blir mjukt, varmt och fint i den barnkrubban.

Varsågod! Jösse bjuder.

*****

Det ropas ...

.. på hårdare tag, mer och mer i coronasammanhang. Visst kan jag hålla med om det, när det gäller t.ex. kroglivet. Sådana "onödiga" verksamheter borde göra sitt bästa för att på lång sikt fortsätta att existera. För helt onödiga är de inte. Träffpunkter måste finnas.

Men hårdare tag har kanske andra effekter. I Finland har det varit betydligt strängare än här i landet. Men kanske har de börjat ångra sig. Deras strategi kanske bara skjuter upp ett smittoläge så att toppen nås först någon gång i höst. Ett långsamt utdraget förlopp, jämfört med Sverige.

Vilket är bäst? Ja, det vet nog ingen.

*****

Vissa saker ...

.. kan man i alla fall syssla med. Med rätt inspiration kan man till exempel börja röja i perennrabatten. Den som varje vårvinter tinar fram och ser ut som en katastrof, där någonting aldrig någonsin kan tänkas spira.

Bilden är tagen när jag fixat den bortre fjärdedelen någotsånär, då en vass vind och hagelskur fick mig att tänka till. Jag kan fortsätta en annan dag.





Jag vet ju att den snart ser ut såhär i alla fall.

Dessutom hade jag inte obegränsat med tid, eftersom jag också deltog i ett styrelsemöte i samfälligheten. Sammanträdet förlades utomhus, förstås. Med iakttagande av avstånd, förstås. Och med avslutande kaffe, förstås.

Foto: Benke, som också ingår i styrelsen.

*****

Barnlek

Löningshelg i Stockholm. Det lär ha varit ungefär som vanligt på krogarna. Långa köer för att komma in. Fullt på uteserveringarna.

Nu tycker jag att både hårdhandskar och rotting ska fram.

Bild: Magnus Bard. Klipp från DN.

*****

Vårfärger

Man får glädja sig åt det lilla, såhär i den sociala distanseringens tider. I brist på stora besökare får man glädja sig åt de små.

Vårens färger, eller vårvinterns snarare,  går i snövitt och beigebrunt med inslag av lite grönt här och där. Det är ju trots allt bara april.

Men nu går det fort. Varje dag kommer nya färgklickar och hälsar på. Vissa på genomresa. Andra för att stanna. Den limegröngula grönsiskan har jag inte fått på bild i år ännu. Den anlände dock igår och lät sig väl smaka av fröblandningen i automaten.

Igår dök även en annan favorit upp. Bergfinken, som normalt inte stannar här ( Vi har väl inga berg som duger här vid kusten, förstås.) dök upp och lyste med sitt orange och svarta.

Gulsparven och bofinken har varit här en tid nu.

Bergfink, bofink och gulsparv. Färstänk i det vårbruna.
(Dålig mobilbild genom köksfönstret, men ändå.)

Grösiska. Bild från tidigare år.

*****

Jag kan bara konstatera ...

.. att jag har slut på mitt lager av invektiv gällande denna människa. Eller människa och människa ... jag undrar, jag.

Snart dumförklarar jag hela det amerikanska folket, om de inte gör något åt problemet Trump.

Läs/hör mera här.

(DN är fritt att läsa även för ickeprenumeranter.)


*****

Oj ...

.. ligger grillplatsen där?

Kul! Då vet vi.

*****

Nu är det klippt

Idag var det den rätta dagen (inte igår, som jag trodde då) för att besöka frisören, som med iakttagande av försiktighetsåtgärder fixade till min grånade hjässa.

Sedan fika med arbetskompisarna på NEX Travel. Fyra medarbetare klarade biffen på ett kontor med 35 arbetsplatser. Dessutom kunde alla fyra sitta och ta det lugnt och prata bort en stund. Utrustade med trådlösa headset, som signalerade om det var några inkommande samtal. En (1) kund ringde under den dryga halvtimme jag var där.

Det blev promenad i lättlätt regn hemåt, men gjorde en för mig ovanlig sak. Jag shoppade en ny vårjacka på vägen. Jo, så blev det.

Och innan jag steg in hemma tittade jag in hos den glade italienaren och köpte två påsar taralli och en flaska 10-årslagrad balsamvinäger. Dyr, men ajaj vilken skillnad mot ICA:s eller COOP:s standardsortiment.

Kul att växla några ord med innehavaren på italienska. Han uppskattar det, och det gör även jag.

 - Grazie. E buona finisettimana, sa han när jag gjort rätt för mig.

 - Anche a te, sa jag.

Nå't kul kan man väl få ha.

*****

Öde

Jag blir rätt beklämd, när jag går till apoteket ivår största galleria. Inte för att jag förespråkar folksamlingar. Nej - det är hela situationen, som är så outsägligt trist.

Hur kommer stängda butiker att göra om situationen återgår till det vi varit vana vid. Vad blir det nya normala? E-handel är ju inte särskilt inbjudande i alla lägen. Och tomma gallerior kräver andra "mötesplatser". För vi är ju flockdjur. Sociala. Och för det mesta trevliga.

Var är du, då?

*****

Hur är det fatt

På eftermiddagen traskade jag iväg till frisören. Hon finns en bit utanför stans centrum. Det blir en rätt bra promenad. Bra grundplåt för att få ihop dagens 10000 steg, om jag väljer att promenera tillbaka hem också. Och det gör jag oftast.

Klockan 14 har jag tid, och jag traskar glatt in i salongen och hejar.
 - Hej, säger hon och ser lite överraskad ut. Inte ska du väl vara här nu?
 - Jo, jag har tid klockan två.
 - Näe, det tror jag inte.
 - Jodå, säger jag.
Hon går till sin dator och kollar.
 - Men det är ju imorgon du ska vara här.
 - Nähä!
 - Joho!
Bäst jag kollar min kalender i mobilen. Hm? Va!? Där står ju torsdag 23 april klockan 14.00. Mycket riktigt. Jag är ett dygn för tidig.
 - Och jag har fullt. Det finns inga luckor idag, säger hon.

Det var bara att bita i det sura äpplet. Som tur är har ju mitt gamla jobb ett av sina kontor i samma kvarter, så jag går dit och hälsar på. Nyinflyttade i nya lokaler. Nya möbler. Plats för nästan 40 personer, som inget har att göra. Det är total stiltje i resebranschen. Mest jobbar man med lokala resor och med avbokningar av större arrangemang, som blir inställda. Grupp- och konferensavdelningen har just bokat av ett par konferenser för 500 personer. Det är så trist.

Nu är personalen permitterad och jobbar 50 procent, dvs halvtid. Från maj gäller 20 procent. En dag i veckan ska de alltså jobba. Man undrar hur det ska gå.

Och med tanke på min förvirring - hur är det fatt?

På hemvägen träffar jag två sångsvanar som tillfälligt parkerat på den lilla avsnörda vik av norra stadsfjärden som kallas Röda havet.

*****

Varför ...

.. krångla till det, nu när ni har så jobbigt inom vården?

För 10 dagar sedan gick jag in på 1177.se för att förnya ett recept som gått ut. Inga problem, så har jag "alltid" gjort. 

Någon dag senare kom en bekräftelse.

"Du kan hämta din medicin om några dagar".

 - Bra, tänkte jag.

Idag tänkte jag gå till apoteket. Men i min brevlåda låg i morse ett brev från min vårdcentral. Från en läkare jag aldrig träffat. Enligt honom måste jag kontakta AK-mottagningen på Sunderby sjukhus, för att få ett nytt recept. Han hänvisade till att det var ett "specialistpreparat" jag har.

Så nu blev det telefonkö istället. En kö som slutligen resulterade i att de ringer mig kl. 10.25.

Allt var inte bättre förr - men inte heller sämre.

*****

Hemma ...

.. i stan besiktar jag växtligheten i orangeriet (hehe). Framförallt med inriktning på kommande försörjning. Som till exempel kumquattillgången.

Jo'rå - det ser väl bra ut. Nya grenar har börjat bryta fram. Och en blomknopp hittar jag också - nej två!

Strålande utsikter.
Man måste ju se om sitt hus i dessa tider.

*****