Sådär'ja

Då var det gjort. Smidigt och snabbt. Det var med viss farhåga som vi traskade iväg till hälsocentralen.Vi förväntade oss lååååång kö. Det gällde influensa, eller som det egentligen heter säsongsinfluensavaccination.

Man vill ju inte dra på sig något extra i dessa tider.

Men så snyggt det var ordnat. Man gick in i en särskild ingång, där man fyllde i personuppgifterna på en blankett. Frågor om allergi, blodförtunnande medel med mera. En, säger en människa stod i kö in till "löpandebands-vaccinationscentralen". Hon var snart klar och en trevlig sköterska vinkade in mig bakom en tygskärm. Några kompletterande frågor och ett snabbt stick, som inte ens kändes. 

 - Jag trodde det skulle vara gigantisk kö här, sa jag.

- Det var det klockan 10 i morse och strax efter klockan 13, sa hon. Inte gigantisk, men mer folk i alla fall. 

Bara en person stod efter oss i kön. Jag frågade sköterskan om hon fått någon paus. Jo, det hade hon faktiskt. Lunchrast i alla fall. 

 - Jamen, då får du snart sluta. Ni stänger väl klockan tre?

Så var det. Sammanlagt tog väl hela proceduren, från ankomst, blankettifylllnad, och vaccinering ungerfär 7 minuter. Inte mer. 

Tackade och sa hej. Gratis var det ju också. Det blev en fika på stan istället. 

Smedjans fik brukar vara populärt. Men där fanns knappt en människa. Vad är det frågan om, tänkte jag. Har folk plötsligt isolerat sig fullständigt. Har folk plötsligt blivit superkloka? Det fylldes i och för sig på lite, lite. Men här brukar det ju vara svårt att få bord.

Kanske stod alla i vaccinationskön nu?

*****

Trams

Brukar inte psykopater kunna tas omhand, när deras läggning visar sig gång på gång? 

Kan Trams inte bara slängas in i den där helikoptern han använde när han spelade covidsjuk, och skickas till någon anstalt?

*****

Varsel - eller

Tror du på spöken? Eller på andra övernaturliga saker. Normalt sett är jag rätt skeptisk mot de som hävdar både det ena och det andra. Mystiska krafter. Okända makter.

På vägen hem från lunch ute på stan stöter vi på en kvinna som Benke känner. Det blev en kort pratstund.

 - Vem var det där, viskade jag. Jag kände inte igen henne. 

 - Det var Agneta W:s äldre syster, sa Benke.

Agneta är en klasskompis till mig. I gymnasiet. 

 - Jaha. Jösses vad länge sedan man såg Agneta. Vet du om hon bor kvar i stan.

 - Jodå. Det gör hon.

 - Ja, det måste vara tio år sedan sist jag såg henne, sa jag. Men då vet vi. Nu kommer vi att träffa henne rätt snart.

Vi tar antikrundan. Den fina vägen runt Skurholmsfjärden i solskenet. Vinden är stilla, alltså obefintlig. Vacker höst. Vi möter andra strövande, springande, joggande, snabbgående människor, och blir förstås också omkörda av andra.

Jag tänkte på dagens tidigare möte - med den där syrran. På skämt säger jag till Benke att hon som kommer därborta, det är väl Agneta, förstås. Benke kisar. Solen kommer in snett från höger.

 - Jo, det är det, svarar han, och jag tror att han skämtar.

Men det gjorde han inte. Där kom Agneta i god stil promenerande mot oss. Jag kände knappt igen henne, men hon kände igen oss. Nu fick vi en lite längre pratstund. 

-----

Alltså - det där har jag varit med om förr. Att jag plötsligt kommer att tänka på någon avlägsen bekant, som jag inte sett på länge, länge. - Undrar var han har tagit vägen. Vad gör hon nuförtiden. Och tro det eller ej. Senast dagen därpå får jag veta, för då träffar jag människan.

Känns det igen?

*****

Coronanytt

Skärpta regler från Folkhälsomyndigheten, idag 03 nov.

Ögonblick ...

.. i norr i farten igen. 

Vid ett flertal tillfällen (6-9) under dagen har P1 tystnat. Det låter ibland som att någon annan kanal slår igenom. Men inte alltid. Det knastrar till och så är ljudet borta i 5-10 sekunder. Det gäller samtliga tre radioapparater i hemmet.

(För övrigt upplever jag rätt ofta nuförtiden att sändningarna uteblir och en dam kommer in och säger "Vi har för närvarande problem med utsändningen ... Under tiden spelar vi lite musik". Tycker det har blivit vanligare de senaste åren. Detta är förmodligen ett centralt problem och har inget att göra med dagens fel. Men hur är det med säkerheten, egentligen?)

Jag kunde inte låta bli att skriva och fråga vad det egentligen är fråga om. Är det någon sorts digitalisering som alltid välsignas, men kanske inte alltid håller måttet. Ovanstående är alltså skickat till Teracom, som ansvarar för sändningsutrustning.

Väntar ivrigt på svar.

*****

Öde

En sväng på stan - ja, egentligen bara ett ärende till Clas Ohlson, som ju ligger i kvarteret intill. Tur var väl det, för vädret är ursinnigt. Kraftig blåst. Kraftigt regn. Jag hade alltså 200 meter att gå och tänkte att jag skulle strunta i regnbyxorna. Det får räcka med jackan. 

Vem fick byta brallor när han kom hem? 

Stan var ödslig. Jag hade tänkt ta någon bild, men avstod eftersom det blev för jobbigt att utsätta mobilen för vädrets makter. Och mig själv. Glasögonen hade behövt snabba vindrutetorkare. Jackans huva blåste av från huvudet, så den fick jag hålla fast. 

Så någon bild blev det inte. Ödsligheten finner vägen in i bloggen. 

*****

Dagens fönster

Utsikt från morgonsoffan. Regn. Blåst. Mycket blåst! 

Det blir förmodligen en innedag i stan idag.

*****

Jag har inget ...

.. speciellt förhållande till Sean Connery. Han avled i morse i sitt hem i Bahamas. Visst har jag sett en och annan Bondfilm, men är långt ifrån någon absolut fan.

Det enda lite mer speciella förhållandet är väl i så fall detta.

*****

Äntligen ...

... någon eller till och med några, som tycker som jag.

Visst ska vi hålla ögonen på Tramsgubben i väst, men nog går det väl till överdrift. Finns det inte andra ämnen att bevaka? Kanske Kina, Turkiet, Brasilien. För att inte tala om EU. Positivt och negativt.

Men Sverige blir som en lydstat till USA. Nu visar det sig att även journalister börjat reagera på överdrifterna. Det läser jag i tidningen Journalisten. 

Trams får mer spaltmeter än exempelvis vår egen statsminister. Och detta trots att Löfven figurerat ovanligt mycket i år med anledning av Coronaeländet. 

Trams slår allt.

Är det friskt?

*****

Kändistätt

Vaknar till en rosaorange gryning. Natten har varit lugn, med mycket god sömn. Solen på väg upp.

Radion går på före klockan sex. Sjörapport och nyheter med rapport om den jordbävning som drabbat del av Turkiet och den grekiska ön Samos, följs av Tankar för dagen  med vår kompis Charlotte. 

Sedan kommer Naturmorgon. Och där dyker nästa bekant upp. Hansi pratar sälar i Piteå skärgård. 

Tur att man får höra bekanta såhär i den sociala distanseringens dagar.

*****

I vanlig ordning ...

.. betyder månadsskiftet oktober-november, att det är dags för tranbärsplockning. Idealiskt också att det frös på för någon vecka sedan. Det innebär sötare smak. Idealiskt också att snön försvann. Det har hänt att vi har fått leta dem under ett litet snötäcke. 

Men nu är det gjort. Det blev inte så mycket. Men det var värt besväret. Nu gäller rensning och infrysning.

*****

Snö ...

.. nä, vaddå!? Var har du fått det ifrån?

Fördomar!

*****

Det är nog bara att inse ...

.. att vi kommer att drabbas av en andra våg av Covid. Rapporterna är rätt entydiga, tycker jag. Tyvärr verkar många inte bry sig.

En sväng på stan, och det som ut som en lördag. Massor med folk i affärer och på serveringar. 

 - Höstlov, slår det mig.

Ungdomarna är lediga. En distansarbetande förälder slår sig lös från datorn vid köksbordet och tar med sig ungarna på stan. De äldre eleverna klarar sig förstås själva och går omkring i grupper som skulle få Tegnell att ilskna till.

Själv blir jag också illa berörd och går hem. Imorgon blir det stugan i skogen vid havet.

*****

Dags ...

.. att röja undan snögrushögarna som blev resultatet efter förra veckans ymniga snöfall. Nu har ju störtfloder av regn och bortåt 7 plusgrader gjort en del av jobbet redan. Men som synes, återstår en del.

Jag hade gärna behållit den vackra nysnön. Nu är det bara för vintervädret att börja om på nytt.

*****

Första gången ...

.. jag besökte ett gym var i något jobbsammanhang. Arbetsgivaren ville pigga upp sin medarbetarstyrka. En personlig tränare fick man också. 

Det här var för 40 år sedan. Minst. På den tiden befolkades dylika anläggningar nästan uteslutande av killar i muskelbyggarkretsar och jag som alltid varit en speta kände mig inte så bekväm där. Min träning blev mycket sporadisk.

Men nu är det annat. Två gånger i veckan, minst, (ja, vi säger väl det) ägnas morgonen åt fysisk aktivitet på gymmet. 

Nu ser jag väldigt få muskelbyggare. Kanske går de på andra tider, för jag möter nu en gråhårig skara, kvinnor såväl som män, som kämpar på. Här finns rullstolsåkare och folk med andra rörelsehinder, jämsides med oss andra. En och annan yngre person som satsar stenhårt på löpbandet. Eller på spinningcykel.

Idel gråskallar. (Suddighet pga integritet.)

Och jag får snart sällskap av två spelare från Luleå hockey. Ja, när jag inte delar lokal med f.d. NBA-proffs förstås. Då känner jag mig hemma. Det gör säkert de också.

 

Tala om bredd! (Och då menar jag inte individuella bredder.)

Hur är det på ditt?

*****

Där åkte ...

.. aprikossurdegsbrödet ur ugnen för avsvalning och infrysning.

Provsmakning genomförd. 

Godkänt.

*****

Ett steg i rätt riktning?

Idag blev det som en arbetsdag. Väckarklockan ringde 06:20. Det var längesedan som den hade ställts på alarm. Nu skulle jag ju inte till arbetet. Men hade en tid att passa.

Härom veckan tog jag ett beslut. Det gör jag ju rätt ofta, förstås. Men det här beslutet var kanske lite svårare. Det gällde en hjärtefråga.

Jag har ju konstaterat förmaksflimmer sedan många år. Det har inte stört mig nämvärt, eftersom "attackerna" ibland kommit med år emellan. Dessutom har de ofta rättat till sig av sig själva. Ibland har jag åkt in till akuten, när det tagit timmar utan förändring till det bättre. (Sker en förbättring, så går det på 30 sekunder. Plötsligt blir man "frisk".) Det har också hänt att jag blivit återställd på väg till sjukhuset. Eller som en gång, när jag lade mig på britsen i mottagningen för att bli inkopplad. Då avvaktar man bara en stund och åker hem igen.

Men i år har det plöstligt blivit knepigare. Flera tillfällen sedan i somras har hjärtat beslutat sig för att gå i otakt. Två gånger har jag sökt akut. En gång fick jag elchock för att rätta till rytmen. 

Av en läkare fick jag rådet att ".. höra av dig om du vill ha en remiss till ablation". Det sker i så fall i Umeå. Och härom veckan gjorde jag det. Hörde av mig alltså.

Det resulterar förstås i en del förberedelser. Idag ultraljudsundersökning. Trodde jag. Jag fick stiga upp tidigt för att få i mig frukost, duscha och ta en buss klockan 08:10. Tre kvart innan fick jag ju då typiskt nog en känning. Tog kontakt med mottagningen, där en trevlig sköterska rådde mig att istället åka in till akuten.

 - Jag avbokar ditt besök här hos oss. Och så skickar jag en ny kallelse.

Så blev det. Jag åkte inte in till akuten heller. Ingen idé. En timma efter samtalet gick hjärtat plötsligt rätt igen.

*****

Luleå - värt en resa

 Ett tips om en artikel i dagens Svenska dagbladet ramlade in i min mejlkorg. Det kom från Monica A . (Tidigare känd som bloggare Monet.)

Det var en artikel med en genomgång om restauranglivet i Luleå. Bra skriven, även om det fanns en del detaljer som jag, boende på orten, inte riktigt håller med om. Men de detaljerna rörde inte själva restaurangerna, utan mer omgivningarna. 

Länk till artikeln finner du här, om den nu går att läsa för ickeprenumeranter. Jag chansar. 

*****

Typiskt

Här gjorďe jag en principöverenskommelse med mig själv: Undvik Kina så långt det överhuvudtaget är möjligt. Inte enkelt. Tittar man på baksidan av allt från matförvaringslådor i plast till stickade luvor eller jeans, så står det ofta "Made in China" på någon liten etikett. Sådana produkter blir kvar i affärens hylla.

Kinesiska Huawei bannlyses nu från det svenska 5g-nätet. Av säkerhetsskäl. Det anas att Kina kan tanka hem information om användarna. Jag skulle heller aldrig köpa en huaweitelefon, där jag lagrar diverse personlig information. 

I nyhetssändningar idag svischade ännu ett namn förbi i samma andetag som Huawei nämndes. Jag reagerade först inte, men tyckte att namnet var bekant; ZTE som påstods finnas i svenska hem som bredbandsrouter - ja, mobila bredband alltså. I praktiken alltså en wifi-apparat.

Kunde förstås inte låta bli att kolla upp vårt mobila bredband i stugan. Och vad finner jag där:

 

Jaha, jäklar! Där står en apparat från det bannlysta företaget. Hur ska vi nu förhålla oss till det? Hm ...

 - Tjingtjong, president Tji. Du skulle bara veta vad vi har för oss här på Rånlandet. Fast det vet du väl redan, antar jag. Ja en sak är säker. Några paket från er till oss kommer aldrig att beställas. Bojkott pågår. Och kommer nu vårt mobila bredband här i stugan att haverera för att du blir sur, så ser vi det som ett graverande bevis för era skumma avsikter. Så håll tassarna borta!

*****

Bara ett par ...

 .. bilder från en runda i omgivningen. 

Vackert ljus. Sångsvanars rop en bit längre bort efter stranden.

*****