Plötsligt i eftermiddags...

.. blev vi sugna på våfflor. Sagt och gjort. Vi fuskade. Det fanns ett mixpaket i skafferiet. Fullkornsvåfflor. Redigt och bra. Säkert hur nyttiga som helst. Särskilt med vispgrädde och hjortronsylt till.

Men jag blev lite tveksam.
"Nu ljusare och mildare", löd ett litet budskap uppe i vänstra hörnet på paketet. Vad nu? Nyttigt, manipulerat fullkorn??? Är det produktutveckling? Har någon välbetald människa fått uppgiften att avfärga fullkornsprodukten. Av vilket skäl och till vilken nytta, frågar man sig. Har vi fördomar mot mörka produkter, eller vad handlar det om. Laktrits? Farin? Vaniljstänger? Blåbär?

Nåväl Ganska gott smakade det i alla fall.

Men till de himmelska våffelhöjder, som till Låktavåfflan nådde de inte. Drottningen bland våfflor. Den våffla som serveras i Sveriges högst belägna fjällstation, Låktatjåkkostugan, enligt hemligt recept i alla år, är något man minns. Den som bara finns där. Den som bara får inmundigas med hjortron och grädde, efter en hård skidtur. Förutom de skoterfuskande, avgasdoftande individer, som tyvärr alltför ofta snyltar på gästfriheten där uppe. Skam över deras släkte.

Vi försöker i varje fall njuta våra mixvåfflor och drömmer oss bort.
Till originalet.
Den mörka, omildare, och hundrafalt smakligare Låktavåfflan.

Originalet.
Fullkorn.
Mörkare.
Omildare.
Nyttiga.

*****
Här finns en del inlägg från Låktatjåkkostugan.

Andra bloggar om: Våfflor, Låktatjåkko, Björkliden, Norrbotten