torsdag, september 04, 2008

"Ta inte ut våra barn...

.. i skogen", vädjar en farmor via insändarsidorna i lokaltidningarna. Hon riktar sig till skolan. Rädslan för björn har satt klorna i farmor och säkert många andra naturfrånvända.

Men hon har fått mothugg. Flera andra farmödrar, mödrar och fäder har tvärtom vädjat till skolans personal att låta ungarna åka på utflykt.
- De behöver komma ut, är deras åsikt.

Jag håller med. Nog för att björntätheten ökat i länet och speciellt här i Norrbottens kustland, men att hindra barnen från att göra utflykter i skogen är bara ett uttryck för okunskap. En brist på vana att vistas ute på utets villkor. En ungskock i skogen skrämmer nog alla björnar på flykt. För en tyst ungskock existerar inte.

Förmodligen lever barnen betydligt farligare dagligen på väg till skolan, med tanke på alla omdömeslösa bilförarföräldrar som envisas med att skjutsa ungarna. Men rationalitet är inte alltid typordet för dagens naturfrånvända människoart.

Dessutom tror jag att björnrikedomen är lite väl överdriven. Traditionsenlig björnjakt har pågått i de förment björnkryllande markerna häromkring i fjorton dagar nu. Fem björnar har mött sina banemän. Och jag som trodde det bara var att gå ut och knäppa ett dussin då och då.

En tioårig skolpojke på utflykt i närheten av Kvikkjokk kom igår ifrån sin flock, eftersom han stannade till vid en myrstack för att äta myror. Han hade lärt sig att de är väldigt energirika. När han sedan skulle gena för att komma ikapp den övriga klassen gick han vilse.

Den pojken har en morfar, som berättat hur man uppträder i skogen och på fjället. Pojken berättar att han ätit blåbär och försökt ta det lugnt i väntan på räddning. Spara på sina resurser. Hela natten blev han kvar ensam i regn och nollgradigt väder. Hittade en grotta där han kunde krypa in och sova lite.

När ljuset återkom i morse gick han ut på ett öppet område för att han skulle synas. Det hade han också lärt sig. Snart hittades han av räddningspådraget och kunde med helikopter förenas med sin mamma, som kände sig glad och stolt över sin pojke.

Slutet gott, allting gott.
Och inte blev han uppäten av någon björn heller.

*****


Läs om pojkens äventyr i NSD, och Kuriren.

Andra bloggar om: , , , ,

Inga kommentarer: