söndag, oktober 21, 2012

Skånska för invandrare

Lyssnar på ett litet program i radions P4. Barnens romanpris, där några ungdomar diskuterar en bok som de läst.

Kul att höra att det finns ungt folk som läser.

Programmet görs tydligen i Malmö och denna gång handlar det om en grabb vars pappa, som är islänning, har dött i Island, efter att familjen splittrats på grund av separation. Mamman och pojken har  flyttat tillbaka till Sverige.

Programmets ungdomar verkar alla ha bakgrunder som innebär internationell inblandning på något sätt. De tycker alltså att de har liknande "erfarenheter" som pojken i boken.
- Ja, min pappa är från Kosovo, säger en av pojkarna.
- Min är från Lappland. Det är ungefär samma sak, säger en flicka.

Undrar om han fick gå SFI.
*****

3 kommentarer:

Ina sa...

Hur det kan bli. Vi hade vårt då, sexåriga barn-
barn med oss till stugan i Lappland. Efter hem-
komsten under en lektion i skolan frågade fröken,
om någon varit i något annat land, ja sa Julia,
jag har varit i Nollrand, det är också ett annat
land.

Bert Bodin sa...

Ina: Ja, som det kan bli. Haha - Nollrand!

Suzesan sa...

Haha som det kan bli globalt. Haha världen i världen i landet. Haha. Sen fick jag mig nästa skratt av Nollrand. Det är som när Sandra var liten. Fem år. Vi hade varit i Halmstad(bodde inte här dÅ) och när vi var nästa framme i Varberg igen (jag är född där)Så skriker Sandra "Jaaaa mamma äntligen är vi hemma i SVERIGE igen!!" Det var fullt på tåget och Sandra fick en hel vagn med folk att skratta. Hon tyckte det var dööölångt och utomlands. Lillstumpa på åttiotalet. Haha jag måste kanske ha pass för att åka mellan Varberg och Halmstad. Till Malmö kanske;)

Kram
/Susanne