En sak som nämndes i sammanhanget var risken för att elever får byta lärare oftare än förr.
- Mina barn orkar inte med förändringar.
En förälder curlar. Som vanligt. Och tycker förstås att hen själv heller aldrig ska byta jobb, för "arbetskamraterna orkar inte med förändringar". Eller???
 |
| Fröken Hjärtstrand med ungskock |
Fröken Hjertstrand blev visserligen frisk, men flyttade från Luleå. Så henne såg vi inte röken av. Å andra sidan blev det skolbyte till klass 3. Eleverna i det kvarter där jag bodde fick flytta från Norra Örnässkolan till Lövskataskolan.
 |
| Herr Bodin får diplom som skolans artigaste pojke. Fröken Strömberg övervakar |
En gång glömde Aurora att säga "Helt om", när vi skulle marschera ut för rast. Så jag backade ut. Det sågs inte milt, och jag fick raststraff. Det betydde att jag inte fick gå ut på rasten, utan fick stå i korridoren och skämmas. Det gjorde jag inte.
 | ||||
| Examen i fyran. Jag blev tillbakakallad till fröken Melander, eftersom jag glömde att ta i hand, när jag fick mitt betyg. Därav de muntra minerna. |
Sedan kom fjärde klass. Fru Strömberg pensionerades och vi fick fröken Melander, som vi, hör och häpna fick behålla även i femman. Ung och förmodligen nyutexaminerad. Men snäll och duktig.
Nya äventyr. Klass sex hade jag Gerd Fredriksson. I ny skola. I ny stad!!! Kiruna. Hjälp. Det gick finfint förstås. Jag fann mig genast tillrätta och gick så småningom vidare till Realskolan (dåtidens högstadium), där vi fick ämneslärare. I stort sett en lärare för varenda ämne vi hade. 7-8-9 stycken, säkert. Gick ut med höga betyg.
Tänk - Jag minns min skoltid som rätt trevlig, även om man ibland längtade ut till andra aktiviteter än att sitta där och träla med matte, eller kristendom.
Trots alla förändringar jag var med om under de sammanlagt nio åren, som avslutades med att hela klassen fick åka tåg från Kiruna till Berlin på skolresa, kan jag heller inte tycka att det inte blev folk av mig ändå. Man fick vara med om en hel del. Mångfald är väl bra. Kanske är det därför jag nu, i vuxen ålder är rätt öppen mot än det ena och än det andra.
Men curlande föräldrar har jag svårt för.
Eller vad tror du?
*****
Men Bert du kan inte jämföra med när du gick i skolan!Det är betydligt tuffare nu än då på många sätt och vis.Inte jämförbart på nåt sätt.
SvaraRaderaJag jämför inte. Berättar bara hur det var.
RaderaCurlandet kan driva mig till vanvett! Jag säger inte att allting var bättre förr - (det var det INTE) men många barn/ungdomar nu går ut i livet med väldigt lite kunskap om egenansvar eftersom deras föräldrar har sopat manegen och vattnat isbanan framför dem hela tiden.
RaderaDu har helt rätt. Allt var inte bättre förr. Men allt var inte heller sämre.
RaderaDet jag vill framhålla är att jag ser fler och fler exempel på hur barn ska skyddas på alla möjliga sätt. De får inte utsättas för några somhelst tråkigheter, eller ansträngningar. Eller som varit aktuellt på flera håll på den senaste tiden: Föräldrar som "rasar" över att barnen serveras vegetarisk mat i skolan en dag i veckan.
Dessa föräldrar framstår ju som enbart löjliga.
Nja håller jag inte med om.
SvaraRaderaBerätta då, Babsan!
RaderaMin yngsta son hade 7 lärare i 6-års till 2:an. Om man byter så ofta hinner lärarna inte lära känna barnen och barnen hinner inte få förtroende för lärarna, att de skall stanna kvar/bryr sig osv... det ledde till en rätt stökig klass som det tog ett bra tag att få ordning på.
SvaraRaderaMina barn har nu i högstadiet också 6-7 ämneslärare. Men de har de ibland bara en termin sen har de plötsligt en ny lärare i ämnet. En lärare som får en dålig överlämning rätt så ofta och hur skall den ha koll för att sätta de numer rätt krångliga betygen. Det var betydligt enklare i skolan förr och dessutom byttes det inte lärare speciellt ofta mitt i läsåren flera gånger om. Det händer idag.
Självklart måste lärare också kunna röra på sig och få drägliga löner, jag önskade bara att man till en viss del kunde se till barnens stabilitet också. Ge lärarna vettiga löner och arbetsförhållanden på den skola de är så de inte känner sig tvingade att byta för att få det. Visst klarar de flesta barnen av förändringarna men man märker att lärarna är allt mindre engagerade i barnen nu än förr. Förr var läraryrket snarare ett kall än en karriärväg. Att ge uttryck för sin vilja att ha stabilitet för sina barn i skolan, är det verkligen curlande?
Nog fasiken hade även föräldrar förr åsikter om barnens skolgång. Curlande är för mig när man går in och gör något åt barnen istället för att barnen själva gör det. Det är inte samma sak som att önska (inte kräva) de bästa förutsättningarna för barnens lärande, stabilitet och trygghet.
Givetvis finns dåliga situationer och exempel. Men se min kommentar till Allmycke ovan. Och visst håller jag med dig angående lärarnas situation.
RaderaAtt ge uttryck för sin vilja att ha stabila förhållanden för sina barn i skolan är inget fel. Men jag har en känsla av att det ibland går alldeles för långt.
Det är en stor skillnad på skolorna nu och då.Det är oftast större klasser,färre lärare.Barn med särskilda behov ,barn med olika kulturer språk etc.Det är en jobbigare miljö för barnen att vistas i.Sedan kan jag hålla med om att barn curlas i för stor utsträckning.Men att kräva bättre förutsättningar i skolan är inte curlande .Mycket har hänt sedan mina barn gick i skolan och ännu mer sedan jag gick förstås och det har inte blivit bättre
SvaraRaderaJepp - Jag inser att skillnaderna är många. Och den jobbiga miljön har vi nog själva ställt till med, indirekt och på många sätt. Sedan tror jag att vi mår bra av variation och förnyelse, men inser också att exempelvis utbytta betygssystem stup i kvarten är både stressande och förvirrande. Bara för att ta ett exempel.
Radera"Det har inte blivit bättre" skriver du. Men har det blivit sämre .....? Var det då bättre förr? Eller ... Vad ska vi jämföra med?
Det har blivit sämre villkor för barnen i skolan helt klart.Större klasser är en stor del.Läraren ser inte barnen och deras behov.Hinner inte med.
SvaraRaderaSedan är det också beroende av var du bor i stadsdel,kommun etc och det är banne mig inte okej!Babsan på jobbet
Alltså .... Bättre förr!?
Radera;-)
Inte bättre förr men allt var bra mycket enklare ......Babsan
SvaraRaderaIdag yrkesarbetar de flesta ,oftast heltid och detta för att man måste p g a ekonomin. När jag gick i skolan var de flesta mammor hemma eller jobbade lite.Sånt är också viktigt att ha med i resonemanget.Det som också är skrämmande tycker jag är just att det ska ha betydelse var,hur du bor om skolorna är väl fungerande.
SvaraRaderaDet kanske vore bättre om skolan förstatligas igen. De tongångarna hörs ju också när det gäller sjukvården. Lägg ner landstingen, säger många. Då kan vi genomföra likvärdig vård överallt landet. Modellen kanske kan gälla även utbildning.
RaderaJag tycker att både skola och sjukvård ska förstatligas.Då blir det mer likvärdigt för alla.
SvaraRaderaJepp.
RaderaKul att se foton från förr:-), så fina och uppsträckta barn, haha, det var ordning och reda på den tiden;-). Själv hade jag en fantastiskt duktig fröken, lite sträng men kompetent, sånt gillade jag redan som sju-åring, hon försvann tyvärr efter en termin bara, tror det var någon otillåten kärlekshistoria som orsakade det. Då fick vi en väldigt annorlunda fröken, väldigt ung också, från Karesuando, glömmer jag aldrig, helt ok, men för mycket ansvar för henne, hon flyttade också efter ett par år. Men det vi aldrig glömmer var att hon tog hem oss till det där fula kommunalhuset där hon hade en liten lägenhet och vi fick måla tulpaner i alla färger på hennes tapeter:-). Väldigt kul tyckte vi och inga pekpinnar hade hon, var och en "skapade" efter sin förmåga. Men kul tyckte inte skolrådets ordförande det var vars dotter i klassen genast skvallrade om detta, fröken fick tapetsera om till kommunalgrå tapeter igen och stå för kostnaden, minns att hon var ledsen. Och flyttade så småningom. Då fick vi en toppenbra lärare i engelska och en annan lite sträng gammal fröken i allt det andra som mest gillade pojkar med något undantag, skolrådets dotter.
SvaraRaderaIdag är det som du säger bara att välja och vraka bland skolor och tjänster och lönen är snart den dubbla. Först tyckte jag med att något ansvar ska man känna för sin klass/er och stanna terminen ut med juvelerna men har ändrat åsikt. Jag förstår lärarna som försöker få det bättre och att de måste tänka på sig själva för att orka. Skolmiljön är idag sanslös och flera miljöer med den, tyvärr. De duktiga pedagogerna och legitimerade är väldigt efterfrågade, gift med en som snart fyller 70 men är i full gång, nu tänker han trappa ned men det ringer ständigt om anbud. Jag blir den som säger nej och vi diskuterar vad som är rimligt, att gå i pension nån gång kanske? Ja sjukvården har också många pensionärer, är ju inte fel om det är självvalt men en konstig utveckling har vi med så många unga som inte gör någonting alls i vårt land.
Och curling tycker jag blivit ett modeord och en man som skriver hur allt ska vara kommer nog få läsa sina egna barns böcker en dag:-). De flesta barn skulle nog må bra av lite mer stöd och att föräldrarna tittar upp från telefonen ibland. Eller lämnar flaskan eller vad det nu kan vara som är det viktigaste i deras liv. Men mer tydlighet i skolorna skulle önskas och inte så mycket vaghet, några kan ju styra helt över hela klassen, tiden finns inte att reda ut sådant om man är ensam med 30 elever, mer personal krävs och särskilt i nuläget med så många som aldrig gått i skola i sina hemländer ens eller inte är särskilt intresserade av att lära sig språk, matte o.s.v. Motsatsen finns förstås också med jätteduktiga elever som åker långa vägar för att få lära sig mer på fritiden. Och så finns det många föräldrar som säger på mötena i skolan, ni kan säga vad ni vill, hos oss gäller våra lagar och våra barn ska följa dem och vi har redan bestämt livet för dem. Och bara skrattar åt det svenska. Inte lätt är det. Och mycket mer finns att säga som tyvärr våra politiker och folk i allmänhet saknar kunskap om. Jag tror kanske att både skola och sjukvård skulle ha något gemensamt styre och det borde inte vara så att standard på både utbildning och vård är beroende av var man bor. Eller är rik.
Tack för intressant och berättande kommentar, Monica.
RaderaJa, jag vet inte var det har gått fel, men det har det gjort. Någonstans.
Ett exempel i dagens Gympaläraren på SVT1.
- Nä, jag går inte på gympan, för jag tycker det är tråkigt.
Och så uteblir man bara!!!
Det skulle väl aldrig ha fått förekomma när vi gick i skolan. En del elever blir tillfrågade om de bara "uteblir för att matten är tråkig".
Man kan alltså välja vilka lektioner man vill gå på. För att de är roliga!??
Jag häpnar. Men jag vet att många säger: Jamen det är skillnad nuförtiden motför när du gick i skolan.
Jo, det kan jag köpa. Men vem fasen har skapat skillnaden???