Stopp och belägg

Vi svenskar älskar verkligen att kategorisera. Särskilt i åldersgrupper. Vi har i alla fall varit fixerade vid att lapa i oss tidningarnas drift att för varje människa som presenteras i bild eller skrift, ska ha en uppgift om åldern angiven. Man kan undra varför. Eller åtminstone kan jag undra.

För några år sedan fick Sveriges Radio för sig att P1 skulle anpassas till en yngre publik. Det skulle bli lite hejigare och roligare, fick man för sig. "De unga blir ju äldre", sas det som försvar. Och jag undrade varför. De unga hade ju sin kanal P3. Det som händer är väl att "ungdomarna" när de blir äldre kanske går över till P4, eller kanske till P1. Beroende på intressen.

Själv är jag trogen P1:are. Den kanalen ger mig så mycket. Kunskap, insikter, och föralldel även underhållning.

Men givetvis händer det att jag lyssnar på P4 också. Och P2 på lördagseftermiddagar där Klingan är given. Så mycket spännande musik.

Faktiskt så har jag även en, säger 1 kommersiell favoritkanal också. Mix Megapol. Där spelas både gamla och nya hits. Från 70-talet och framåt. Man får nytt att gilla också. 

Nu är det dags för kategorisering från Sveriges Radio igen. En ny kanal. P4 Plus, heter den och sänds bara via nätet. "För dig över 60", sas det när det trailades för kanalen härom dagen, då den drog igång sina sändningar. Vi över 60 antas nämligen tycka om en speciell stil. Musik från 50-talet och kanske 60- och 70-ditona också. Det förmodas att vi liksom stannar i utvecklingen. Inte vill höra något nytt.

Kanske blir det lite annat också, vad vet jag. Men jag vill gärna höra Avicii, eller senaste låten från Sia, eller Hozier också. Så trots att jag närmar mig de 70, så vill jag inte bli kategoriserad. Leva kvar med Lill-Babs och Klas Göran, eller sitta med Siw Malmqvist "baki bilen" är inget för mig.

Då blir jag obstinat. 

*****