.. middag hos Maria, Giorgos och Ikaros igen. Långbakat lamm. Vidunderligt gott.
Och trevligt. Här betraktas vi definitivt som vänner i deras hus.
Och trevligt. Här betraktas vi definitivt som vänner i deras hus.
Det skojas och pratas, skämtas och sjungs.
- Well. You know he is mad, säger en engelska vid bordet intill.
- I'm starting to realize that, sa jag och vi skrattade.
Hon och hennes man hade varit här många gånger. Deras Rhodosvistelse började 30 augusti.
Stort kramkalas blev det, när plötsligt ett gäng norrmän, som kände det engelska paret dök upp. De hade tydligen inte setts på ett år.
- Well. You know he is mad, säger en engelska vid bordet intill.
- I'm starting to realize that, sa jag och vi skrattade.
Hon och hennes man hade varit här många gånger. Deras Rhodosvistelse började 30 augusti.
Stort kramkalas blev det, när plötsligt ett gäng norrmän, som kände det engelska paret dök upp. De hade tydligen inte setts på ett år.
Kramkalas blev det också när vi skulle lämna stället och dra oss mot hotellet.
- Welcome back anytime, sa Giorgos.
- Welcome back anytime, sa Giorgos.
Vi strosade hemåt.
Lite vemodiga.
Lite vemodiga.
*****
2 kommentarer:
Alltid trivsamt när man hittar ett ställe där man känner sig hemma. Det blir liksom en extra dimension. Jag har en förmåga att vilja återvända till det som var bra och kanske missar man mycket annat, men det är väl en läggningsfråga helt enkelt, det där enjängda. (engängda, kanske det stavas ...).
Jag är rätt lik dig där, märker jag. På vägen till ett favoritställe har man ju provat annat.
Skicka en kommentar