Perspektiv

Jag gick på föreläsning idag. Här i stan finns nämligen Vetenskapens hus. (Den publika förlängningen av Luleå Tekniska Universitet vars campus ligger en bit utanför stan.) Bara 350 meter hemifrån, och ändå glömmer jag ofta att kolla vad de har för programpunkter. Det får bli ändring på det.

Idag handlade det om historia. Grundresonemanget handlade om Luleås förflutna, men det kan nog gälla allmänt.

Vår historia ändrar sig. Det låter hemskt. Jag kommer genast att tänka på exempel på revisionister som vill göra det förflutna mer tilltalande, för att passa kommande syften.

Men här handlade det om hur samtiden ibland glömmer (inte förtränger), och inte bedömer historiska händelser efter de förhållanden som rådde då, när det hände. För mig gick det upp ett par ljus under den timslånga föreläsningen med Maurits Nyström, luleåhistoriker med fast punkt i Uppsala.

Det handlar om året 1327, då kartan över Sverige var lite suddig vad gäller gränser. Då vårt län, som inte fanns då, egentligen räknades till Danmark-Norge-Finland, eftersom landet ansågs sluta någonstans vid Skellefteåtrakten. Men då kom katolicismen till Sverige, och det var alltså den katolska trosinriktningen som, så att säga, lade grundstenarna till vårt världsarv Gammelstad. Det har jag aldrig haft en tanke på. Kyrkan, som stod färdig 1492 ser inte på något sätt "katolsk" ut.

Sedan dess har ju tiderna förändrats, och andra synvinklar har lagts på och omskapat historien, gång på gång. Vårt territorium gick från att vara autonomt, till att bli del av svenska staten. Lutherska kyrkan och protestantismen kom på 1600-talet. Utvecklingen har förstås fortsatt. Kyrkstaden gick från en religiös roll till att bli en mera folklig och alltmer sekulär företeelse även om kyrkan och kyrkhelgerna spelar roll under lång tid. Men sedan alltmer en samlingspunkt för diverse aktiviteter och högtider.

Historia är färskvara. Historia förändras. Kyrkstaden är numera övernorrländsk och europeisk. Så avslutar Maurits Nyström sitt föredrag.

*****
Här kan du läsa mer, från en artikel i Kuriren idag. (Kanske bara går att få upp för prenumeranter.)
Och här hittar du en virtuell tur i världsarvet, som nu i höst fyller 20 år med den titeln.
Hur det kan gå när man betraktar historien utan att reflektera över utvecklingen, kan du läsa här.