Jag såg honom på långt håll där han kom emot mig på den smala och för övrigt folktomma trottoaren. Han med näsan i mobilen och öronsnäckor i öronen. Jag med nyfikenheten riktad till den vackra omvärlden. Och med experimentlusten intakt.
Alltså fortsatte jag framåt i min takt och på min sida av trottoaren. Han gjorde samma sak och på samma sida. Tills han var ungefär 37 centimeter ifrån mig. Han hoppade till och såg skräckslagen ut.
- Welcome to the real world, sa jag.
Han gick vidare. Förmodligen djupt kränkt.
*****
Hihihi...
SvaraRaderahehehehe ...
RaderaIbland stannar de mitt i trappor i T-banan så att man nästan gör en kullerbytta över dem!
SvaraRaderaKul att titta in när man har varit lite upptagen ett slag. Du fick inte sova med tum-EKG:n då? Det har jag ett minne av att jag gjort. Inget spektakulärt hände, dock.
Tum-EKG:n använder man bara två gånger per dag. När du stiger upp på morgonen och när du går och lägger dig på kvällen. Det är inget man är ständigt uppkopplad till. Ser ut som ett gammaldags dataspel.
Radera